nästan foton!

Tillbaka från LA!

Staden var stor, fylld med bilar, och bitvis ganska trevlig. Jag kan verkligen tänka mig att komma tillbaka dit för att semestra, men fy tusan för att bo i en sådan biltät stad! 6 filiga motorvägar som i princip minimum, och de är överallt och alla fyllda med bilar! På vissa ställen var två av filerna reserverade för carpools, och de var nästan alltid tomma. För att räknas som carpool behövde man vara 2 (TVÅ!) stycken i bilen. Det innebär att de övriga fyra filerna, vilka var överfyllda, endast innehöll bilar med 1 (EN!) person i varje bil! Helt galet! Tänk om alla dessa personer bara skulle ta en person till i bilen, då hade antalet bilar i LA halverats i ett nafs! Folk som hört att vi har varit/skulle till LA har sagt att de kör som galningar där, och att det var svårt, men det tyckte inte vi. Det fanns rejäla skyltar överallt, och även om folk kör snabbt så är det lätt att bli insläppt överallt och ingen är särskilt aggresiv i sin körning. Fast såklart, den där knallgula lamborghinin som körde om oss var i och försig ganska frammåt i sin körning...

Förutom lamborghini har vi sett all världens lyxiga bilar. Förvisso kanske inte så konstigt eftersom vi bodde hos vår vän John W som bor på Redondo Beach, och sedan rörde oss mest i Venice Beach, Berverly Hills, Bell Air och Hollywood. Förutom att dessa områden är lyxiga (särskilt de senare) så tyckte jag att de hade mest charm. Kanske inte så mkt redondo beach och bel air, men Beverly Hills och Hollywood var trevligt. Vi var faktiskt inne en tur på Beverly Hills public library, och det var riktigt fint.

Annars när det gäller resan så funkade Jens och jag som ett riktigt bra team. Han körde och jag sov. =) Lite läste jag katan inne i LA oxå (är det inte helt galet att man måste sitta med inte mindre än två stora kartor för att ha koll på vilka motorvägar man ska ta av på när man ska ta sig från en del av en stad till en annan?), men annars slappade jag mest. Jag var inte med när Jens hämtade bilen (det var där han var i torsdags) så därför kunde jag inte skriva på och inte stå som extra förare på försäkringen, så då blev det såhär. Vi kunde kört in om något kontor för biluthyrningsfirman och fixat det hela lätt, men jens tyckte det var lungt.

Hemresan kändes rätt mycket längre än ditresan, men så blir det väl ofta. Lungt och bra gick det i alla fall, och även besöken på USC och UCLA var trevliga. UCLAs campus var verkligen superfint! USC gick väl heller inte av för hackor, men det var stor skillnad dem emellan.

På det hela taget åt vi mycket, slappade och tog det lugnt, körde en hel massor, träffade john (han behövde dock tyvärr rycka in och jobba på lördagen, så vi körde själva runt till beverly hills och hollywood då) och hade det shysst i medelhavsvärmen. (ingen värmebölja, men väl 20 grader och sol). Dessutom fick jag införskaffat två solglasögon, en handväska, en thirt och ett par skoj. Tjoho! =)

Resan var jättebra på alla sätt och vis, men vi hade det mest skoj med John och annars avkopplande, och inget direkt rafflande hände. Vi hörde rykten på Venice Beach om att Paris Hilton skulle varit i faggorna, men det var det närmsta en kändis vi kom. Staden är förvisso imponerande på sitt sätt, men som europe tar det nog några fler dagar att komma in i det hela och se dess skönhet. Tex var vi inte alls imponerade av köpcentret rodeo drive i beverly hills, som ska vara värdens lyxigaste, utan tyckte mest att det var tråkiga gator. Antagligen är det tänkt att man ska köra runt, och inte gå runt som vi gjorde, och då upplever man kanske området annorlunda.

En sak som är lite rolig som jag tänkt på är att när europeer ska göra något häftigt eller stort eller bra eller så, så är hollywood ofta förebilden, och vart man än kommer här i USA där de ska bygga/har byggt något fint och lyxigt, så är det alltid i europeisk stil. Tex var UCLA byggt i italiensk renässansstil och rodeo drive uppbyggt som ett sydeuropeiskt kvarter.

Vad gäller foton så finns de uppslängda huller om buller på http://jens.squad.nu/pictures. Vi har inte hunnit fixa och dona med något ordentligt fotoalbum där det är enklare att blädda mellan bilderna och där man kan skriva kommentarer och så, men för den nyfikna kan man titta på bilderna där så länge i alla fall.

Om någon har något bra tips på något fotoalbum, så förmedla det gärna! Det samma gäller om någon vet något om digitalkameror. Jag står och väljer mellan cannon powershot 5 och codak V550. Eller kanske kodak V570.. Det blev ingen kamera senast, för jag kunde inte bestämma mig, och nu tänker jag köpa en via nätet istället.

Och jag ska på depeche i sommar!! Tjoho!! Så himla bra!!

Nu ska jag sova!

torsdag

För första gången på snart tre veckor vet jag inte var jens är. Inte så att han är borta, jag misstänker skarpt att han är och hämtar vår hyrbil som ska ta oss till Los Angeles och vår vän John w, men jag vet inte säkert. Jag kom hem lite tidigare från skolan än beräknat, och han var inte här. Det är helt tyst i vårt rum och de enda andetag som hörs är mina. Lite skönt faktiskt.

Idag har det varit bra på prakiken igen. Katalogiseringen börjar ge sig så smått och jag börjar sakta med säkert fatta vilka regler som ska appliceras var och varför vissa saker ska skrivas si och andra så. Jag har inte haft någon sådan där dag då jag fått något lyckorus över att äntligen känna att det finns en ingång till att förstå alla nya saker och intryck, utan mer bara lite lungt kunnat jobba på. Sakta, sakta, sakta.

På eftermiddagen var jag först med på en genomgång av kataloger och resurser för studenter i medieval studies, vilket inte är helt min grej, men det var mycket intressant att både se hur de lär sina studenter att använda sina resurser, och få se vilka typer av resurser som finns. Efter denna 2timmars genomgång var jag tillbaka till min cubical i 1,5 timme till innan jag gick och lyssnade på Ian Short. Han är tydligen känd (jag är tydligen obildad eftersom jag aldrig hört talas om honom innan) för sina arbeten inom litteratur och medieval studies. Jaja, Jag var så himla trött efter att ha fokuserat så hårt på katalogiseringen under förmiddagen och genomgången under eftermiddagen att det annat säkert så trevliga föredraget nästan var olidligt. Jag tror dock att jag uppfattade ett eller annat ord..=)

Igår var jag på en presentation av en fotoutställning på Berkeley Art Museum, även detta på arbetstid. Eftersom jag insett att fotografisk konst intresserar mig, var detta något jag själv letat upp och bestämt mig för att gå på, och jag var mycket nöjd efteråt. Fotografen heter Jeanne Dunning och är mycket intresserad av gränser, kategorier, kropp, kön och folks reaktioner. Hennes bilder ser ofta ut att vara en sak, men är något annat. Tex så var de två första bilderna i utställningen som två foton av två landskap, men kom man närmare så såg man att det ena var tex en handrygg i förstorning och det andra ett finger. Likaså fanns bilder som såg ut som inälvor eller andra äckliga saker, men vid närmare titt var vanliga hederliga grönsaker eller liknande. Väldigt roligt, framförallt för mig som tycker allt med kroppen är lite äckligt. Äcklad förtjudning kan man väl beskriva känslorna som jag fick av bilderna som. Dunning berättade på att avslappnat och trevligt sätt om sitt arbete och sina bilder (jag är inte direkt den som uppskattar djupa, svåra konstnärer, så detta passade mig).

Jag ska definitivt gå tillbaka till BAM (Berkeley Art Museum), dels för att jag gillade deras program och de verkade ha intressanta permaneta samlingar, men även för att de har en annan stor fotoutställning nu, California dreaming, som jag inte hann titta på.

Jag har fått höra att jag tydligen ibland tenderar att skriva lite slarvigt, tex "jag hade en burgare", istället för "jag åt en burgare", vilket är korrekt svenska. Till mitt försvar kan jag säga att jag ofta skriver när jag är lite trött, och att om jag då berättar något som vi gjort och pratat engelska när vi gjort, så blir det lätt lite svårt att höra vilket som är rätt och fel. Men, med tanke på att det inte är någon klassisk roman jag försöker knåpa ihop utan blott enkla anteckningar om mina dagar, så kanske det kan vara ok? =)

Depeche mode förlänger sin europaturne!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! TJOHO!!! Så himla glad är jag för det! Hade planerat att åka till berlin för att se dem i sommar annars! Nu verkar det som att det ska bli sthlm den 7 juli istället, och så himla lätt att jag ska dit!! Någon som ska med?

Vera har åkt hem nu, och vi har fått reda på att vi får besök av svenska vänner i början på april, vilket ska bli jätteskoj. Det var verkligen kul när vera var här och vi gjorde mycket saker i san fran, för den staden är bara så bra att det inte går att tro. Varje gång vi åker dit blir jag lika imponerad. I tisdags givk vi först och åt på en restaurang (jättegott) i little italy, och sedan gick vi till ett ställe som heter top of the marks och tog en drink. Top of the marks är en hotellbar på översta våningen i en av de skyskrapeliknande husen överst på nob hill, och utsikten var helt fantastisk. Jag har svårt att bestämma mig för om jag gillar SF bäst på dagen eller natten. Varje gång vi är där på dagen tänker jag "nej, men här är nog vackrast på dagen ändå", och varje kväll tänker jag "nej, det är kvällen som är vackrast". Jag är så himla glad att vi har mycket tid kvar här, och många många både dagar och kvällar kvar att spendera i denna fantastiska stad.

Till helgen ska vi dock till LA, som sagt. Vi kör ner tidigt imorgonbitti, och klockan 1 ska jag sedan träffa en person som ska visa mig biblioteket vid USC (University of Southern California). Därefter blir det en helt hos John W, och vi har inte den minsta lilla plan på vad vi ska göra. Jag bryr mig faktiskt inte så himla mycket om att pricka av några sevärdigheter på några listor, utan vill mest bara hänga med John och få en liten känsla för staden. På måndag ska jag besöka UCLA innan vi kör hem. Bilen har vi tills på onsdag, så det blir säkert någon liten utflykt med den på tisdag.

Om jag får som jag vill så ska vi köra till oakland med bilen redan ikväll, och så ska jag köpa en digitalkamera.

Annars börjar saker kännas förvånansvärt lite konstiga nu. Bara för en vecka sedan tänkte jag att jag skulle behöva gå någon kurs i hur man kommer till ett nytt land, men nu känns det bara helt plötsligt som att det inte är så krångligt. Jag trivs bra på Bancroft och tycker jag har relativt bra kontakt med min handledare där (som kan ALLT som finns att kunna om katalogisering och rare books) och jag känner mig mycket mer bekväm med att vara lite mer mig själv uppe på main library också. Det är otroligt skönt att inte vara fullt så mycket en nickerdocka som ler och säger ok, utan sakta men säkert börjar jag bli mitt vanliga jag som kan tänka till och som har frågor och åsikter om saker.

Vädret, ja det är bara fantastikt. Hade ni snöstorm hemma eller? Jag ska tänka på det nu när jag går ut och sätter mig på trappen i skymmningen och njuter av den friska vår/sommarluften och lyssnar på fåglarna som kvittrar en stund...=)

sista burgaren..

Idag hade jag min andra burgare sedan jag anlände till US, och förhoppningsvis den sista. Fy tusan vad det kändes att kroppen inte är gjord för att äta sådant! Kanske (förhoppningsvis) kändes skillnaden så mycket för att vi försökt äta lite bättre den senaste veckan, och det var ta mig tusan inte gott. Jag känner det dessutom som om jag gått upp lite här redan, så jag ska verklgien ta och passa mig. Mina blodsockervärden ligger dock bra som vanligt, så som tur är har inget hänt på den fronter. Från och med nu blir det dock inga burgare, vanligt kaffe istället för caffe latte, och ingen ost what so ever på maten. Vill inte förstöra mina blodsockervärden nu när jag lyckats få ner dem och bara har "vilande diabetes".

Anledningen till att vi gick till ett burgarställe var att Vera kom hit och vi hade gått runt på stan ett tag och var superhungriga när vi insåg att det flesta resturanger har stängt på måndagar, och så fick vi syn på ett klassiskt ameriakanskt hak, och så, tja, blev det dit vi gick. Efteråt drack vi kaffe på en trevlig restaurang som jag kan tänka mig att prova en annan dag.

Prakiken har annars varit bra idag. Randall, min handeldare på bancroft, var inte på jobbet varken idag eller i fredags, så jag har tusen frågor till honom när han kommer tillbaka imorgon. Hoppas att saker faller på plats då. Förvisso har jag mycket bättre koll nu än bara i förra veckan, men det hade varit skönt om det hela kunde klarna ett snäpp till.

Imorgon blir det nog SF efter jobbet för att träffa Vera igen innan hon fortsätter hemmåt till australien på onsdag.

Alcatraz!

Igår träffade jag och Jens en kompis till en kompis inne i San Francisco för att äta en bit mat och ha lite trevligt. Tjejen heter Vera, är från australien, och är från början en kompis som jens kompis konrad lärde känna när konrad var utbytesstudent i just australien. Jens träffade Vera under sin jorden-runt resa tillsammans med konrad och peter, och jag har träffat henne ett par gånger då hon spenderat senaste halvåret i köpenhamt. Nu är hon på väg hem till australien igen och passar på att se usa på vägen. I alla fall så tyckte vi alla att det skulle vara skoj att ses igen, så det gjorde vi.

Veras hostel låg i little italy, så vi åkte dit och träffade henne och slog oss sedan ner på en italilensk restaurang och åt lite. Vi valde nog inte en av topprestaurangerna, men det dör. Tiramisun var helt klart godkänd! Efter maten gick vi en liten bit, och hamnade på en helt obskyr bar i chinatown, Det var inte mycket mer än ett litet rum med en bar, i vilken en äldre, överförfriskad asiatisk "big mama" försåg besökarna med alkohol. Det fanns även en tv med tillhörande kareoke, såklart. De tillät rökning på baren, vilket egentligen är förbjudet, så det var nog inte så stor reda med någonting där. Hur som helst så var det verkligen en upplevelse att sitta där och studera barlivet en stund. Big mama blandade drinkar som hon sedan hällde upp, hälften i glasen och hälften utanför, hon slängde käft med alla, slängde upp nötter på bardisken framför en, fyllde på ens drink fastän man inte beställt, och började plötsligt dela ut ägg i ena delen av baren. Vi hade i alla fall himla trevligt där, dels för att det som sagt var en upplevelse i sig, och dels för att vi hade mycket att prata om.

Vi gick i alla fall vidare och hamnade på en irländsk bar, där vi såklart hamnade brevid den ende svensken på hela stället. Vi tog någon öl, snackade lite, gick vidare, hittade lite fler ställen och letade efter ett dans-ställe. Efter att ha varit runt på ytterligare några ställen hittade vi med hjälp av rekomendationer från personalen på veras hostel ett ställe som hette "boubble lounge" vilket var riktigt shysst. Där stannade vi till stägning klockan 2 och sedan tog jag och jens nattbussen hem. Det tog ca 1 timme med byten och allt, men var helt ok.

Idag har vädret varit helt fantastiskt! Jag och jens gick upp, åt frukost, och tog oss till Veras hostel. Därfrån promenerade vi ner till fishermans warf och tog en båt ut till Alcatraz. Där turistade vi sedan runt i ett par timmar, och lyssnade bland annat på en bandad tur ibland själva cellerna (alltså man fick var sin liten bandspelare med hörlurar, och sedan gick man runt i 35 minuter och blev guidad igenom allt). Himla trevligt! Sedan var vi hungriga, så vi åkte tillbaka och åt krabba i fishermans warf. Den smakade verkligen ingenting! Krabban vi gör hemma i vejby är långt godare! Men, nu vet vi det. Efter maten började vi bli ganska trötta, så vi hoppade över att ta oss till golden gate park, vilket vi först tänk, utan gick ut och tog en kaffe och gick bort till cable car stationen i närheten. Det började dessutom bli mörkt då, så vi tyckte inte det var så lönt att ta oss för något speciellt. Det var helt lagom att avsluta dagen med en tur på en cable car igenom staden. San Francisco är verkligen så himla vackert! Och inbjudande på så många sätt! Det är lite som Prag, sådär att man går runt och bara förundras över själva staden i sig.

Ja, det var en mycket trevlig dag, speciellt eftersom Alcatraz är ett sådant där ställe som jag läste om och fasinerades av i skolan när jag var liten, och som jag på något sätt alltid drömt om att komma till. Det var verkligen toppen att komma dit. Ett annat sådant ställe som jag fascinerats av länge är just golden gate bron, och den ser jag numera dagligen när jag går ut från mitt jobb på bibliotket. Riktigt klara dagar kan man tydligen se den även från gatan vi bor på, men det har jag inte sett själv ännu. Det är verkligen helt fanastiskt att vara här och kunna uppleva så mycket som jag tidigare bara fantiserat om. Nästa helg bär det av till Los Angeles, och imorgon kommer Vera hit till oss i Berkeley och då blir det nog mer roliga saker.

amerika, amerika

Idag har jag sett den antagligen största människa jag någonsin sett. Han stod i kassan på berkeley bowl, affären där vi brukar handla. Så visst, han kunde stå och gå och jobba och allt sånt, men jäklar alltså, vad stor han var!

Generellt så ser man rätt mycket fler feta människor här än hemma, precis som jag trott. Inte så att de där som är så feta att de inte kan gå är så vanliga (har inte sett någon hittills), men det är många som är bara rakt av feta. Mycket fler än hemma.

Dessutom verkar tuggumit ses som en liten käck prydnadsdetalj av många. Helst ska det tuggas med mycket tydliga käkrörelser, i snabb takt, och gärna med öppen mun. Om man skrattar får man gärna öppna hela munnen och blotta en härlig liten vit klump där inne. Dessutom får det gärna smaskas rejält i samband med nyttjandet av denna trivsama assocear, och även vuxna människor blåser bubblor!

Är vi verkligen helt säkra på att amerikanerna kom från europa? Kan de inte vara någon avsevärt närmare släkting till neandertalaren istället?

Nej, skämt och sido. Amerikaner är bra. Men de borde verkligen tabubelägga tuggumismaskande..

Idag är jag lite trött igen. Vädret är fortsatt bra och vi gjorde inget speciellt igår, men så särskilt integrerad i det amerikanska samhället kan jag väl inte säga att jag blivit än, och det tar på krafterna att vara främmande för allt. Det är dock himla skönt, för här hemma trivs jag verkligen. Igår kväll var vi bara hemma och gjorde inget speciellt utan bara hängde här och snackade lite med paul och nancy, och det var jätteskönt. Så himla bra att ha ett ställe att pusta ut på.

Dock är jag grymt störd på att jag missar konståkningsem!! Kristoffer berntsson ska enligt pressmeddelandet från svenska konståkningsförbundet ha åkt med starkt förbättrad presentation, och hur gärna skulle jag inte velat se det!? Han ligger på 13 plats efter korta, hur bra är inte det!? Dessutom missar jag helt adrian schultheiss debut, och han kom på 17 plats! Jäkla u-land det här som inte visar mer än ett sammandrag den 29e januari! Hur stor är risken att de kommer visa svenskarna åka? Jaja. Jag över lever. Men det retar mig!!

fortsatt bra

Idag har fotsatt i ungefär samma stil som igår. Allt har gått helt ok och även det gick lite sämre med katalogiseringen på förmiddagen så var eftermiddagen med Jim nästan ännu mer intressant. Vi pratade massor och jag fick chans att fråga tusentals frågor om universitetsbibliotekets organisation, avdelningar, policys osv osv. Dessutom kommenterade jag att jag sett Nina Björks "sirenernas sång" i samlingarna, men inte "under det rosa täcket" och så började vi prata om dessa böcker och nu så har Jim beställt den senare. Kul att kunna ha bidragit med att se till att denna bok finns här på Berkley så att ALLA de som är intresserade av könsrollsfrågor och som läser på svenska här kan få ta del av båda Nina björks omtalade böcker...=)

Klockan 5 var det invigning av en utställning om den stora jordbävningskatastrofen 1906, och jag och jens gick på invigningen. Det var god plockmat och ett par små korta tal samt en genomgång av hemsidan som hör till utställningen (http://bancroft.berkeley.edu/collections/earthquakeandfire/index2.html). Hemsidan var trevlig, titta gärna på den. Om man går via Bancrofts hemsida (http://bancroft.berkeley.edu/) så får man visst höra några trevliga (?) jordbävningsljud när sidan öppnas. Nåväk, utställningen var trevlig och det var kul med god mat och att kunna hälsa på lite folk som jag träffar på jobbet på "fritiden". Eller ja, min fritid var det inte direkt, eftersom det tydligen ingår i mina arbetsuppgifter att äta plockmat och dricka rödvin! Tjoho! (Jim sa att jag skulle dra av den tid jag lade på besöket från mina ordinarie timmar).

Ja, saker börjar falla lite mer på plats nu och jag tycker det är jätteroligt att lära mig mer nu när jag har någon form av generell bild att matcha ny info mot. I eftermiddags satt jag tex och läste bibliotekets "collection development policy" bara av eget intresse och jag hade tänkt sätta mig och kolla mer på Bancrofts hemsida för att lära mig mer om biblioteket där nu ikväll efter att jag och jens käkat lite, bara för att jag tycker det är intressant och kul, men nu verkar det som att vi ska gå ut och dansa på en klubb med Nancy istället. Bancroft får vänta..

Bästa dan!

Tjoho vilken bra dag det varit idag!! Det kändes inte alls så när jag vaknade i morse, snarare tvärt om, men det blev så himnla bra. Det var som om att när jag kom fram till jobbet idag så kände jag mig så sunkig från gårdagen att jag på något sätt gav upp lite och tänkte "skitsamma, det får går hur det går" och slappnade av lite, och då flöt allt plötsligt bara på. Jag klarade av småpratet mycket bättre, stod inte som något fån när jag blev presenterad, och kunde till och med småskämta lite med Randall (min typ handledare på Bancroft biblioteket) och jag fattade det vi gick igenom! Det var dessutom riktigt kul! Som att leka detektiv nästan. Ja, idag har jag faktiskt sysslat med lite katalogisering av ovanliga böcker som skulle få nästan vilken biblioteksstudent som helst att blekna av avundsjuka! (eller bli grön eller vad det nu är man blir) Riktigt kul att få nörda loss både med katalogisering på hög nivå, OCH riktigt gamla och ovanliga böcker. De i den här samlingen är gamla och nötta, och de både smutsar ner och luktar illa. Underbart! =)

Lunch åts tillsammans med John och Jens på ett asiatiskt ställe, och sedan fick vi följa med och titta i labbet där han jobbar, vilket var kul.

Eftermiddagen gick även den mycket bättre, och jag pratade mer med de andra som jobbar på samma ställe som jag. Dessutom ville Jim veta hur det gått igår (han har inte haft något sammarbete med bancroft i samband med praktikanter tidigare, så han var nyfiken på hur det flöt) och vi snackade lite allmänt. Han poängterade återigen att han var noga med att jag ska göra saker som jag är intresserad av och att han var nöjd med mig hittills och att han förstod att jag var i en annorlunda situation och att de var glada att ha mig där och en massa andra treviga saker. Han är så himla shysst! Jag fattar inte hur han kan vara så bra! Han har ju ett helt eget jobb att sköta, och de verkar som om de är helt underbemannade de också, och ändå tar han flera timmar i taget och bara sitter och snackar med mig eller visar mig något eller så. Så himla bra!

Efter jobbet tog jag och jens bussen till... IKEA!! =) Det kändes helt bissart att komma in där bland alla så välbekanta saker. Dessutom åt vi köttbullar och potatis med lingonsylt, mest bara för att det var lite kul. Allt såg exakt ut som hemma, förutom att de jädrans toaletterna var amerikaniserade. För det första rymmer de typ 700 liter och spolar med minst det dubbla, och för det andra (och värsta) så ser toalettbåsen ut som våra omklädningsrum. Inget eget litet "rum" här inte, utan man sitter med 4 väggar runt om sig som alla böjar ca 50 cm över golvet! Och inte är de särskilt höga heller, utan det är precis att jag inte ser över dem när jag reser mig upp. Känns för tusan som att sitta och kissa i knät på grannen....

I alla fall så köpte jag och jens kaffe, knäckemacka, musli och en osthyvel på IKEA. Till jens stora besvikelse så hade de slut på rätt sorts kalles kaviar, men vi kommer nog att åka ut till detta område igen (ett ganska stor lite industriaktigt område med lite köpcenter och outlets och så), för precis bredvid ligger "best buy", vilket är en affär med elektronikprylar där vi funderar på att skaffa en fräsig digitalkamera.

Ja, det bästa med dagen var nog ändå nästan att jag fick shoppat ytterligare en sak där ute på köpcentret; en handväska! Finns inget bättre än att handla handväskor, och den här var så fin så fin.. =)

Ja, så det var en bra dag. Så snabbt saker ändras.

Appopå snabba förändringar (eller något ditåt): Någon som har koll på konståkningen? Jag måste hitta något sätt att kolla åtminstone herrarnas. Ska ge mig ut på nätet och se om jag kan hitta någon webb-tv att kolla på.

Tjoho!

tisdag

Åh! Igår som var en sådan bra dag!
Som sagt var det helgdag och alla var lediga. Vi sov länge på morgonen, eller i alla fall Jens som tycks kunna sova hur mycket som helst här, Själv vaknade jag klockan 8 i vanlig ordning, men jag somnade faktiskt om någon timme mellan 10 & 11. Störtskön morgon i alla fall. ("störtskön"??? Sen när började jag säga "störskön"??!? Ja, i alla fall..)

När vi väl masat oss upp gick vi ut för att utforska stan ytterligare. Vi provade på att åka buss (gick fint. Och bussarna låter precis som hemma! Brummm...brumm..broms och pyyyys.. Bussarna och knorr buljong är som hemma, men det är också det enda!) och sedan klev vi av i ena änden av en shoppinggata som heter solvano avenue. Solen lös, det var varmt (jiho!), luften var helt klar och fin och det var någon särskild sorts lugn över hela staden (antagligen pga helgdagen). Vi gick en bit och sedan provade jag amerikanska blåbärspannkakor med smör och sirap för första gången. Tusan vad gott det var!!

Vi fortsatte att gå, och totalt gick vi nog i drygt 2 timmar runt stan och tittade på olika shoppinggator. Riktigt shysst var det. Och på kvällen blev vi sugna på sushi och gick på ett ställe vi blivit rekomenderade, "kirala", och trots de vitsorden blev vi positivt överraskade! Vilken god sushi! Bästa någonsin!

Ja, igår var en bra dag. Idag inte.

Jag började mer på allvar på mitt nya bibliotek, och var direkt tillbaka till att inte känna till folket och stället och systemen och uppgifterna. Mkt tröttsamt. Och jag försöker verkar glad och positiv och frammåt och trevlig, men det känns mer som om att jag framstår som en lallande idiot än något annat. Folk är trevliga, nästan för trevliga. Jag blir nästan rädd... =) När de är så trevliga så känns det som att det är så lätt att jag gör bort mig. Jag vet att inget av det här är rationellt eller sant, men det är så det kändes idag.

Och på grund av detta såg jag så mycket fram emot att komma tillbaka till min "vanliga" arbetsplats och göra saker jag kan och känner till, och självklart så funkade inget som det skulle. Jag hittade nästan inga böcker, blev helt trött och förvirrad, kände mig stressad över att inte ha åstadkommit så mycket under dagen och tyckte mest bara att allt var ganska trisst. Sen fick jag dock ett mail av en kompis som gjorde mig så himla glad, att jag orkade försöka lite till. Vid 17:30 hade jag både mailat tillbaka och försökt hitta några böcker till, och det var dags att cykla hem. Gissa om jag hade punka på cykeln eller inte. Bara att ta cykeln vid styret och gå hem. I regnet. För såklart hade det börjat regna. Jäkligt ironiskt..=)

Väl hemma stod Jens i dörren och tog emot mig med öppna armar, och efter en rejäl kram och lite mat blev jag piggare igen. Dessutom var Nancy i köket när jag och Jens lagade mat, och vi snackade och skrattade och hade kul, så nu på kvällen har det känts riktigt drägligt. =) Som jag sagt många gånger förr så är jag helt övertygad om att sådana här dagar kommer att gå över och bytas mot dagar som igår när allt kändes bra och kul och toppen, men den vetskapen hindrar tyvärr inte att det känns rätt ruttet precis när man går hem genom regnet med en punkterad cykel och en skitdag i bagaget.

I alla fall så kan jag redan skratta åt det hela, och imorgon är en ny dag!

Konståkning

Förresten kom Nancy (hyresvärden) och knackade på vår dörr igår kväll och sa att jag kanske ville titta lite på en viss kanal på tv, och när vi slog på så var det amerikanska mästerskapen i konståkning! Hon är så himla snäll, Nancy! Tyvärr kunde jag inte se hela tävlingen eftersom vi skulle ut med John, men även de i den näst bästa uppvärmingsgruppen (det här var damernas fria program som gick) var så himla duktiga! Inte konstigt att de kan stå sig bra intenationellt när de har så många bra åkare! Vann gjorde Sacha Cohen och jag ser mycket fram emot att se vad hon gör i OS. Ska bli så kul att få vara i ett land där folk faktiskt kollar på konståkning under ett stor mästerskap!

Kallt!

Idag har jag frusit mer än jag trodde var möjligt, vilket känns knasigt med tanke på de senaste dagarnas fina väder och trevliga temperaturer. Tydligen är detta dock ganska vanligt för Berkeley, att väder och temperatur skiftar kraftigt och snabbt.

Det har varit en mycket vacker dag trots kylan, och jag och Jens började dagen med att cykla upp förbi campus mot norra Berkeley och ta oss en titt på det som kallas för “gourmet ghetto”. Detta är en gata där det ligger många fina restauranger, bland annat den restaurang som prince Charles och Camilla valde att äta på när de var här i förra månaden.

Efter att ha kollat runt lite tog vi en fikapaus på ett mysigt fik och jag drack en riktigt god chai latte. Den var till och med godare än den på espressohouse! (som faktiskt är för söt, tycker jag) Klockan 1 var det sedan dags för en guidad tur runt campus. Turen varade i nästan 2 timmar och guiden var jättebra, så det var kul. Jag frös dock häcken av mig under hela turen så direkt efter såg vi till att komma inomhus och äta lite. Därefter styrde vi kosan raka vägen till en affär som säljer en massa olika saker med Berkeley relaterat tryck på. Det kan stå tex UC Berkeley (University of California, Berkeley), bara Berkeley, Cal (som universitetet här också kallas då det var det första universitetet i Californien), eller Bears (som syftar på det amerikanska fotbollslaget). Jag köpte mig raskt en collegetröja i Berkeleys färger, mörkblå och “guld” (dvs gul), som det står just Berkeley på. Den var superskön! Jag tror knappt jag vill ta den av mig..=)

Med förstärkt klädlager fortsatte vi att promenera runt och på campus och sedan var vi rejält trötta och begav oss hem. Vi stannade på vägen och köpte ett par innetofflor till mig eftersom det är ganska kallt på golven i huset här. Generellt sett är huset faktiskt ganska kallt. Inte vårt rum, för vi har ett eget element som vi kan ställa in på vad vi vill, men övriga delar. Just nu ikväll har Nancy satt på värmen så högt att det knappt går att vara i vardagsrummet (kanske ville hon vara snäll när hon hörde att jag sa att jag var kall) och jag har både tofflor och collegetröja på mig, så nu är det bra!

Igår var vi i San Francisco. Det regnade rätt rejält på morgonen så vi tyckte att det passade bra att gå i affärer, vilket vi också gjorde. Och vilka köpcenter de har! Hua! Stora som flera kvarter och hur många våningar som helst. En hel del saker kostar ganska mycket, tex utländska märkeskläder, men mycket är lite billigare än hemma. Jag köpte ett par solglasögon och ett helt kit med parfym, eu deu toalett (eller hur det nu stavas. Hanna Hallberg - sluta flina åt mina skrala franskakunskaper!) body lotion, handcreme och duschcreme. Jag är nöjd med mitt köp såhär i efterhand, men jag är ganska säker på att den försäljaren som sålde till mig kunde lurat på mig vad tusen som helst! De är skickliga på det där här!

På kvällen gick jag och Jens ut och åt med vår kompis John som bott på min korridor i Lund och som nu doktorerar här på Berkeley. Vi åt mat på en trevlig grekisk restaurant och sedan fortsatte vi till ett ölbryggeri och drack öl. Kvällen avrundades med att vi satt här hemma hos mig och Jens och snackade skit i någon timma innan John åkte hem vid 3.

Idag har jag för övrigt varit rätt trött på att inte känna mig hemma här. Det är nästan ännu svårare att stå ut med att vara förvirrad och ny här eftersom jag tycker så himla bra om stället. Vädret är oftast fint, vår hyresvärd är toppen, vår norske granne är jättebra, min praktik är bättre än jag någonsin vågat drömma om, jag gillar den amerikanska stilen långt mer än jag trodde, och på det hela taget är allt så mycket bättre än jag föreställt mig och jag kan inte direkt hitta saker som jag inte gillar här, men ändå känner jag mig som en främling. Det är ju inte så konstigt att jag känner så eftersom det TAR tid att komma in i en ny kultur, men det är också tröttande och idag känner jag av det. Dessutom tog jag mig i kragen och gick och handlade själv för första gången nu på kvällskvisten, och det tar sådan tid att behöva läsa på allt för att förstå vad saker innehåller och behöva leta så mycket efter vanliga saker (fick tex slå upp “buljong” innan jag gick och handlade, för jag hade ingen aning om vad det hette. När jag väl kom fram var det dock buljongtärningar det allra allra första jag såg när jag gick in i affären, och anledningen till att jag fick ögonen på dem var att de var av märket Knorr. =). Det är tröttsamt. Dessutom har de helt omöjliga näringstabeller, vilket gör det ganska svårt för mig att räkna ut hur mycket socker det är i saker och det är något jag måste ta reda på eftersom jag vill hålla efter min diabetes.

Nåja, det kommer så klart att gå över och jag kommer att lära mig hitta här också och passa in, och maten idag blev riktigt god trots att det tog tid och var svårt att handla. (Vi gjorde tomatsoppa med morot, palsternacka och majrova. Mums!). I morgon är en helgdag (Martin Luther King day), så jag ska inte till biblioteket då, vilket både är bra och dåligt. På ett sätt tror jag det passar utmärkt att ha en 3 dagars helg att smälta alla intryck på, och en extra ledig dag ger mig både tid att utforska Berkeley mer på egen hand och att träffa John igen eftersom han för ovanlighetens skull nog också skulle vara lite ledig (han jobbar annars 60 timmar i veckan i snitt. Helt galet! Men tydligen är det så det är när man är doktorand här och har mycket att göra i labbet, och han verkar inte tycka att det är så farligt). Å andra sidan så ser jag jättemycket fram emot att börja på Bancroft och längtar verkligen tillbaka till praktiken!

Fulla dagar

Puh! Vad trött jag är efter första veckan här! När jag kom hem idag somnade jag och nu känner jag mig som en zombie.

Idag fick jag se den samling böcker jag ska katalogisera för första gången. Det var en hel massa (ca 1500) väldigt, väldigt gamla böcker. En del från 1500-talet! De flesta är dock från 17-1800 talen. Det ska bli himla kul att bekanta mig mer med denna unika samling! Dessutom verkade personalen på det bibliotek där samligen befinner sig (Bancroft library, ett specialbibliotek för ovanliga böcker) trevlig.

Vädret är bara så bra! Igår satt jag och Jens först ute i solen och åt lunch, och sedan satt vi ute och drack vars två öl på kvällen. Vi skulle egentligen bara gå och handla, men hittade en hel stadsdel med massor av jättetrevliga restauranger och barer och affärer. Dit ska vi definitivt gå igen!

Annars flyger dagarna mest förbi. Jag är på ett sätt lite avundsjuk på Jens som har så mycket tid att bekanta sig med både Berkeley och SF, men å andra sidan skulle jag inte byta min praktik för allt i världen! Jag gillar verkligen min handledare, Jim, och det känns som om jag lär mig massor hela tiden. Det känns så himla lyxigt att få vara på ett ställe som det här och dessutom har en jättetrevlig och jättekunnig person som lägger upp uppgifter för att jag ska lära mig och som är där för mig nästan precis hela tiden.

Ser verkligen fram emot nästa vecka på praktiken! Nu ska vi ge oss ut och se om vi kan hitta lite mat.

Roliga uppgifter

Idag har jag för första gången upplevt stunder (eller vad man ska kalla dem.. ett par sekunder i taget i alla fall) som inte bestått av totalt kaos utan då jag faktiskt känt igen ställen eller personer. Jag hittade till jobbet utan problem i morse och jag lyckades ta mig runt i biblioteket ett par gånger utan att komma bort helt.

Biblioteket är verkligen helt otroligt vackert. För det första ser den gamla delen ut som ett grekiskt tempel på utsidan och innuti finns stora salar med jättefönster och högt till dekorerade tak. För det andra finns en nytillbyggd del där den stora samlingen böcker finns, och trots att denna är under jord och i flera våningar, så är det löst så himla smart att dagsljus kommer ner och det känns inte alls som man att är nere i någon källlare utan allt är ljust och fint designat.

Idag fick jag springa runt lite själv i biblioteket och fick en del uppgifter att lösa för att jag skulle lära mig lite. Först fick jag kolla upp ifall vi hade en bok (vilket kan låta enkelt, men det gäller att hitta rätt plan, och sedan rätt avdelning av det planer för att sedan hitta rätt hylla och rätt bok) och sedan fick jag 10 uppgifter att lösa med hjälp av berkeley campus och bibliotekets hemsidor. Det var skoj!

Lunch åt jag tillsammans med jens och pål på ett sunkigt hak i närheten av campus. Stället hade blivit utsett till bästa italienska restaurang i berkeley under flera år i rad, men jag tyckte det smakade som skolmatsalspasta. Dessutom får man ingen sallad till något, så jag börjar tröttna rejält på att äta ute. Det finns nästan ingen plats i kylen att ha mat på, men pål har pratar med nancy om att hon ska rensa ut lite så att vi kan få lite plats och kan börja köpa hem lite mat och laga mat hemma.

Jobbet var som sagt ganska kul idag, och en av de anställda kom och pratade lite med mig om området och allt man kan göra här. Det finns hur mycket som helst! Alla är himla vänliga, och jag tror att jag kommer att gilla dem när jag väl kommer till rätta här.

Även om jag kände mig pyttelite mer hemma här idag och pyttelite mindre förvirrad, så fick jag nästan svindel när jag och jens satt och åt en burrito (den godaste måltiden här hittills för övrigt. Både gott kött, sallad och bönor. Mums för magen!) och det plötsligt slog mig hur långt hemmifrån jag var och hur länge det är innan jag träffar familj och vänner igen. Det kommer säkert gå jättefort och ännu har jag ingen hemlängtan direkt, men det bara slog mig helt plötsligt när jag såg en volvo köra förbi. Det kör massor av volvos här (och andra helt gigantiskt stora bilar, så stora att man inte fattar att det finns någon som skulle kunna ha användning för all den platsen) och det är på ett sätt precis som hemma, men ändå helt, helt annorlunda.

nu har jens jetlag

Först och främst vill jag börja med att tacka alla som skrivit mail till mig eller kommenterat på bloggen. Jag har inte riktigt hunnit utforska funktionerna i bloggen, så jag vet inte om jag kan svara på kommentarer som gjorts här, eller om det är smidigare att jag skickar mail direkt till personen eller om jag ska svara som nu, i ett nytt dagboksinlägg. I alla fall, jag blir jätteglad av att läsa kommentarer och mail, och svarar så fort jag bara hinner.

Idag började dagen på prakiken med en schemaändring och istället för att vara med på en workshop om arbetet med att bevara material på berkeley fick jag träffa ytterligare en ny människa (har blivit introducerad till ungefär 2 miljoner personer som alla säkert är jätteviktiga att komma ihåg deras namn. Ni kanske inte trodde att det jobbar två miljoner människor på bara berkleys huvudbibliotek, men det gör det, minst...), en människa vars uppgift det var att visa mig ytterligare ett katalogverktyg. I 2 timmar satt damen (jättesnäll och jättetrevlig, som alla andra) och hoppade snabbt mellan olika menyer och komandon i ett väldigt textbaserat gränssnitt medan hon pratade oavbrutet om allt som gick och inte gick att göra med detta verktyg. Jag har ungefär absolut ingen som helst koll på vad hon sa alls under dessa två timmar..=) Eller ja, så känns det i alla fall, även om något säkret fastnade.
Efter detta gick jag tillbaka till main library där jag även har min arbetsplats och fick vara med på sista halvan av workshopen som bestod av en rundvandring på de olika avdelnignarna som har med bevarande av material att göra. Sen var det lunch och även idag träffade jag Jens, denna gång var det dock planerat. Vi käkade på ett ganska sunkigt ställe, vilket passade min sinnesstämning även för denna dag. Jag vet att det kommer bli bättre sen, som sagt, men det känns verkligen så himla dumt att inte ha något dirket att säga och inte kunna alla små standardfraser och vad man svarar på dem och hur man beter sig i alla små vardagssituationer. Men, men, det är bara att köra på.

Eftermiddagen var även idag lite bättre, med ett 1-timmas möte om reference service som jag tyckte var intressant (det gjorde dock ej Jim som suckade tungt på vägen dit. Kanske har de massor med möten och träffar jämt som gör att de känner att de aldrig har tid att syssla med sina saker och därför upplever mötena som tråkiga) och därefter fick jag en fortsatt rundvisning i biblioteket av Jim. Byggnaden är verkligen jättevacker imponerande på många sätt. Samlingarna är enorma och hela bibliotekssystemet verkar otroligt stort och invecklat. Dessutom finns det många, många bibliotek både på och i närheten av campus, så det finns alla möjligheter att bara vältra sig i alla möjliga aspekter av biblioteks- och informationsvetenskap. Gött!!! Så snart jag är lite mer hemma här tänker jag nörda loss!

Ja, appropå titeln på det här inlägget så ligger Jens precis nu och pratar i sömnen bakom mig. Han klarade sig helt fint de första dagarna här, men plötsligt igår kväll så bara slockande han och sedan hade han haft svårt att sova imorse. Även nu ikväll (klockan är 9:52 PM) så har han slocknat helt. Det kan dock kanske också bero på att vi åkte in till downtown SF idag efter jag slutat på biblioteket. Stan var jättefin, det lilla vi såg av den, och turen med tunnelbanan in var smidig (tog ca 25 min och kostade $3,25). Vi hann inte med så mycket eftersom vi båda blev väldigt trötta (och det dessutom var lite småkyligt på kvällen och inte så kul att gå omkring), men vi åkte både spårvagn och åt middag i chinatown. SF är verkligen en stad jag ser fram emot att utforska mer! Väldigt vacker och inbjudande måste jag säga.

Berkeley är väldigt annorlunda mot allt annat jag tidigare sett. Det finns i princip inga höga hus eller något direkt centrum, utan det är mest bara affärer osv längs de tre gator jag nämnt tidigare och om man sedan går ett kvarter bort från dem i någon riktning så hamnar man i små villaområden där det inte rör sig en enda människa. Och så har de inte uppfunnit väjningsplikt i usa, så man måste stanna för stop-skyltar i nästan varenda liten korsning... puh!

Imorgon ska jag antagligen fortsätta med det arbete jag påbörjat så smått idag, dvs att söka efter böker som Jim markerat på en lista för att kunna komplettera våra samlingar om de inte finns, och sedan vet jag faktiskt inte. Har inget speicellt inbokat, men det verkar ändra sig väldigt ofta och snabbt, så läs bloggen för den rafflande fortsättningen! =)

Första dagen på praktiken

Det var kyligt imorse, så jag skulle behövt handskar när vi cyklade upp till campus klockan 08.30. (Jens följde med mig eftersom vi ville träffas efteråt och inte hade skaffat mobilnummer än och därför behövde veta när jag skulle sluta och var jag skulel befinna mig då) Något missförstånd hade det blivit, för mr Spohrer kom inte och mötte mig kl 9 som jag trodde vi avtalat, utan jag fick ringa efter honom. Efter en stund träffades vi dock, och han verkade väldigt trevlig. Vi gick igenom en del saker, jag fick en arbetsplats och ett emailkonto och sedan var det möte klockan 10. Mötet verkade vara någon form av avdelningsmöte och jag fattade ungefär hälften av deras interna snack, men det var inte direkt meningen att jag skulle ha kläm på allt. Efter mötet hände inte så mycket mer än att jag pratade lite mer James om vad som finns att göra och så fick jag ytterligare information. Det kändes ganska dumt, för det mesta jag sa eller hade att säga om saker var typ "jaha, jaja, ok, bra, intressant, ok, jaha.. osv". Sedan fick jag lunch mellan 12.30 och 14 och eftersom vi inte hade några telefoner begav jag mig ensam ner mot telegraph avenue för att hitta något att äta.

Telegraph avenue är en lång och bred gata med mycket affärer och mycket folk. Det finns tre parallellgator som är de stora gatorna här, Shattuck, Telegraph och College avenue. De går alla upp till campus. På telegraph finns som sagt massvis med affärer, men också fik, restauranger, gatuförsäljning och massa massa människor. Man passerar ett gäng haschrökande uteliggare för att i nästa stund passer ett gäng hip hop gangstrar som hänger vid sin bil i full mundering (nästan som i musikvideosarna!) för att sedan passeras av ett gäng hare krishna som spelar musik för att sedan gå förbi ett gäng punkare som står bredvid några "vanliga" studenter, osv osv..

Idag hann jag dock inte långt på telegraph innan jag fick syn på ett familjärt ansikte - Jens! Han var ute och tittade på stan och kollade upp olika saker och råkade komma gående just när jag skulle på lunch. Perfekt! Så vi gick in på ett hak på telegraph och åt. Jag trodde jag beställde bakad potatis, men det var mer stora potatisklyftor under en massa ost som jag fick. Maten var dock helt ok, men jag kände mig så rutten efter första timmarna på biblioteket att inte mycket alls kändes kul. Det var dock himla kul och skönt att kunna hänga med Jens och han tog mig till starbucks för lite kaffe efteråt, så jag piggnade till lite i alla fall.

På eftermiddagen gick james igenom en hel del kataloger med mig och det var ganska mycket trevligare än att bara råpumpas med info. Lite mer interaktivt, vilket jag ska lägga på minnet för framtida situationer i jobbet. Det har ofta hävads i teorin att referenssamtal (dvs de samtal som utspelas mellan bibliotekarie och användare) blir mycket trevligare om de är mer interaktiva (och även jag sällar mig till skalan som förespråkar detta), men jag tror aldrig jag upplevt detta så tydligt själv förut. Efter kataloggenomgång fick jag en kort rundvandring i biblioteket, vilken ska fortsätta imorgon. Såhär i efteråt kan jag säga att James verkar otroligt sympatiskt. Jag ska jobba 40 h/vecka, men James vill att jag gör minst en övrig aktivitet per vecka, vilken jag ska räkna in i mitt schema. Som exempel på aktiviteter angav James föreläsningar, framträdanden och konsterter, och även besök på andra bibliotek. Jag ser verkligen fram emot detta och tycker det ska bli så himla kul att gå på föreläsning igen då jag saknat att lära mig nytt på det teoretiska planet en hel del sen jag slutat plugga.

Jag verkar ha ganska stor valfrihet och flexibilitet vad gäller mina arbetstider och såhär efter första dagen tror jag att jag kommer att tycka att det hela är toppen. Det finns hur mycket som helst att göra på campus, hur många bibliotek och spännande avdelnigar som helst att besöka.

Efter jobbet träffade jag Jens igen och vi gick på ett litet lokalt ölbryggeri som han hittat och tog var sin öl och en riktig amerikansk hamburgartallrik. Nu förstår jag varför de äter så mycket hamburgare i det här landet - de är ju riktigt goda! Pommes fritesen var de godaste jag smakat och burgaren var utsökt.

Tur att vi bor en liten bit från campus i alla fall, så att jag måste röra på mig en hel del under en vanlig dag. Imorgon ska jag höra med vår norske vän om han hittat något bra träningsställe. Känns ganska kritiskt att komma igång med träningen direkt, annars lär jag svälla upp som en boll här!

Förresten så har vi fixat mobilnr idag och vi kommer att lägga upp våra nummer på www.thorvinger.se/usa så småningom. För den som inte kan vänta kommer de dock redan här: +1 510 387 7399 (eva) och +1 510 387 7452 (jens). Det kostar oss 14 cent att både ringa till och ta emot samtal från europa, så det är bara att ringa på! =)

Har även pratat med vår vän John W i LA-area och han bjöd oss dit helgen kring den 27:e januari. Jag ska kolla med praktiken om det finns något jag kan göra som är praktikrelaterat i området när vi ändå flyger dit och så ska vi boka biljetter och så, men om allt går i lås så åker vi vilket skulle vara grymt skoj!

Nu börjar jag bli rejält trött igen, men klockan är faktiskt över 10 på kvällen så jag kanske börjar gå på Berkeley-tid istället för Lund-tid nu!

Framme!

Puh! Jag har alltid tänkt att folk som klagar över jetlag är töntiga och bara vill göra sig märvärdiga, och tusan vad jag får äta upp det nu! Jag vaknar helt pigg klockan 07.30 på morgonen, och sedan vid den här tiden på kvällen (efter 6 ungefär) börjar jag bli dödstrött och få frossa. Nåja, det går över..

Mycket har hänt, så det här kan bli ett långt inlägg.

Idag tog vår hyresvärd Nancy oss på en helt fantastisk tur upp på ett berg, Mt Tamalpais, där naturen var otroligt vacker och utsikten obeskrivlig. Först körde vi till en liten stad vid foten av berget och köpte mackor och sedan körde vi längs serpentinvägar upp för berget och stannade vid utsiktsställen och njöt av de fantastiska vyerna. Vädret var helt perfekt, sol och 15-17 grader. Vi stannade och hade picknick på ett ställe med utsikt över stilla havet och medan vi satt och åt våra mackor och drack vin svävade hökar över oss och rådjur betade en bit bort. Nancy berättade om massor av saker, bland annat att man ibland kan se valar ute till havs från där vi satt. När vi suttit en bra stund och fikat och beundrat den vackra naturen tog vi bilen och körde en stund till för att sedan gå av och klättra upp på toppen av berget till fots och därifrån såg vi sedan solnedgången. Utsikten går verkligen inte att beskriva! På ena sidan hade vi hela San Francisco och bay area, och på andra stilla havet. Golden gate-bron stack upp som en pytteliten plutt-bro, och downtown San Franciscos skyskrapor såg ut som dockhus. Vädret var som sagt toppen och det var relativt klart så vi kunde se långt. När vi kom tillbaka till bilen hade det nästan hunnit bli mörkt, och vi såg alla ljusen från städerna nedanför. Det var nästan lite overkligt. Det var verkligen en perfekt tur att börja med, dels för att turen i sig var så himla bra, men också för att vi nu har bättre koll på vilka städer och stadsdelar som ligger var och hur de liggar i förhållande till varandra. Vi hade inte med någon kamera (jag kunde aldrig drömma om att det skulle finnas så fantastiskt vacker natur så nära!), men det var nästan bara bra för foton skulle inte kunna göra det här rättvisa.

Idag har vi även träffat killen som bor i rummet bredvid vårt, Rob, som verkar jätteskön. Det låter som att han kommer från New England och han har en väldigt avslappnad och skön stil. Pål, den norske killen som hyr det sista rummet i huset, valde att inte följa med på vår tur eftersom han ville gå och träna och sedan kanske åka in till SF. Alla verkar himla trevliga och vi tycker vi har haft jättetur med boendet hittills. Rummet är bra, vi har internet hemma, husets läge är jättebra, vi har egen ingång till vårt rum (som för övrigt ligger lite avskilt) och vi har fönster åt både söder och öster.

Vår säng är för övrigt större än vi trodde, så vi har sovit bra. Det hade nog dock inte varit så himla svårt att somna var som helst första natten, då vi var rejält trötta efter 32 timmars resande. Resan gick dock bra, och vi hade himla tur med vår långa fligt från köpehamn till seattle (drygt tio timmar). Eftersom jag är lite nervös och stingslig i sådana lägen var vi på kastrup långt innan avgång, men trots det fick vi inga sittplatser när vi checkade in på grund av att flyget var överbokat och när vi väl fick platser kunde vi inte sitta ihop! Vi fick istället plats D och F på en rad, och fick hoppas på att personen på plats E skulle vilja byta med någon av oss. Väl ombord visade det sig att personen gladeligen bytte plats och att vi dessutom fått platser i ekonomiklass plus! Tjoho! Bättre stolar, mer mat (tex fick vi glass när de andra inte fick), bättre kuddar och filtar och framförallt mer plats under hela flygningen! Den turen gick verkligen som en dans.

Flygnigen mellan Seattle och San Francisco var rejält guppig och vi var mycket trötta, så det var skönt att komma fram och träffa vår hjälte för kvällen, John. Han hämtade oss på flygplatsen, körde oss runt, visade och förklarade, kom med tips och råd, hjälpte oss att handla och lovade att gå och dricka öl med oss så fort som möjligt.

Vi kom fram till vårt boende ganska sent på fredagen (ca 23.00 lokal tid), så vi mest bara stöp i säng. På lördagen vaknade vi tidigt, åt frukost och träffade sedan Pål för första gången. Han kom upp ganska sent i något risigt skick då han varit ute och festat i downtown SF kvällen innan. Ganska friskt tyckte vi alla, att åka själv in till SF första kvällen och dessutom bli full. Han hade tagit en taxi hem och fått veta att han varit ute och gått i helt fel områden och bara hade tur som inte råkat ut för något. Nancy instämde helt när hon fick höra var han varit, och berättade att man inte ska gå själv i vissa områden, och inte bära vissa färger (tex rött eller kungsblått) eftersom de är gängkoder. "Tur jag inte tog min knallblå bandana då!" utbrast Pål. Jag instämmer med Nancy som uttryckte lite fint att det skulle bli "interesting" att se vad Pål tar sig för.. =)

Annars verkar just Berkeley lugnt och enligt både Nancy och andra är både Berkeley och SF relativt säkra städer, bara man undviker vissa områden. Och vi har inga planer på att åka ut till främmande ställen och dricka till. Det överlåter vi helt och hållet till norrmännen..=)

I alla fall så träffade vi under lördagen även Matti, killen som har gjort samma praktik som jag ska göra nu, och fick två cyklar som vi köpt av honom. Matti och hans flickvän kom med cyklarna och följde sedan med oss ut på stan och visade oss ett jättebra cafe med goda mackor (eller vad man ska kalla dem, de var verkligen jättestora och vi höll oss mätta på dem ända fram till kvällen) och gott kaffe. Efter maten gick jag, Jens och Pål en rejäl promenad bla till campus, och sedan runt i stan lite. Vi kom hem vid ca 5 efter att ha handlat lite, och sedan stöp jag i säng och sov mellan 6 och 8. Jens och jag gick sedan ut och åt på en trevlig italiensk restaurant, vilket säkert varit hur trevligt som helst om det inte vore för att jag var som en zombie.. Det misstaget gör vi inte om ikväll, så ikväll blir det bara någon macka till kvällsmat och en tidig kväll istället.

Tja, det var ungefär vad som hänt och vad vi gjort hittills. Såklart är intrycken så många fler än vad man kan berätta i text och jag har säkert glömt en hel massa viktiga saker, men vi ska ju vara här ett tag så jag lär ha tid att berätta.

Skriv gärna mail till mig, eller skriv kommentarer här på bloggen, så skriver jag och berättar mer.

Imorgon börjar praktiken och jag är lite nervös, men det ska nog gå bra. Hoppas jag.... =)