Roliga uppgifter

Idag har jag för första gången upplevt stunder (eller vad man ska kalla dem.. ett par sekunder i taget i alla fall) som inte bestått av totalt kaos utan då jag faktiskt känt igen ställen eller personer. Jag hittade till jobbet utan problem i morse och jag lyckades ta mig runt i biblioteket ett par gånger utan att komma bort helt.

Biblioteket är verkligen helt otroligt vackert. För det första ser den gamla delen ut som ett grekiskt tempel på utsidan och innuti finns stora salar med jättefönster och högt till dekorerade tak. För det andra finns en nytillbyggd del där den stora samlingen böcker finns, och trots att denna är under jord och i flera våningar, så är det löst så himla smart att dagsljus kommer ner och det känns inte alls som man att är nere i någon källlare utan allt är ljust och fint designat.

Idag fick jag springa runt lite själv i biblioteket och fick en del uppgifter att lösa för att jag skulle lära mig lite. Först fick jag kolla upp ifall vi hade en bok (vilket kan låta enkelt, men det gäller att hitta rätt plan, och sedan rätt avdelning av det planer för att sedan hitta rätt hylla och rätt bok) och sedan fick jag 10 uppgifter att lösa med hjälp av berkeley campus och bibliotekets hemsidor. Det var skoj!

Lunch åt jag tillsammans med jens och pål på ett sunkigt hak i närheten av campus. Stället hade blivit utsett till bästa italienska restaurang i berkeley under flera år i rad, men jag tyckte det smakade som skolmatsalspasta. Dessutom får man ingen sallad till något, så jag börjar tröttna rejält på att äta ute. Det finns nästan ingen plats i kylen att ha mat på, men pål har pratar med nancy om att hon ska rensa ut lite så att vi kan få lite plats och kan börja köpa hem lite mat och laga mat hemma.

Jobbet var som sagt ganska kul idag, och en av de anställda kom och pratade lite med mig om området och allt man kan göra här. Det finns hur mycket som helst! Alla är himla vänliga, och jag tror att jag kommer att gilla dem när jag väl kommer till rätta här.

Även om jag kände mig pyttelite mer hemma här idag och pyttelite mindre förvirrad, så fick jag nästan svindel när jag och jens satt och åt en burrito (den godaste måltiden här hittills för övrigt. Både gott kött, sallad och bönor. Mums för magen!) och det plötsligt slog mig hur långt hemmifrån jag var och hur länge det är innan jag träffar familj och vänner igen. Det kommer säkert gå jättefort och ännu har jag ingen hemlängtan direkt, men det bara slog mig helt plötsligt när jag såg en volvo köra förbi. Det kör massor av volvos här (och andra helt gigantiskt stora bilar, så stora att man inte fattar att det finns någon som skulle kunna ha användning för all den platsen) och det är på ett sätt precis som hemma, men ändå helt, helt annorlunda.