nu har jens jetlag
Först och främst vill jag börja med att tacka alla som skrivit mail till mig eller kommenterat på bloggen. Jag har inte riktigt hunnit utforska funktionerna i bloggen, så jag vet inte om jag kan svara på kommentarer som gjorts här, eller om det är smidigare att jag skickar mail direkt till personen eller om jag ska svara som nu, i ett nytt dagboksinlägg. I alla fall, jag blir jätteglad av att läsa kommentarer och mail, och svarar så fort jag bara hinner.
Idag började dagen på prakiken med en schemaändring och istället för att vara med på en workshop om arbetet med att bevara material på berkeley fick jag träffa ytterligare en ny människa (har blivit introducerad till ungefär 2 miljoner personer som alla säkert är jätteviktiga att komma ihåg deras namn. Ni kanske inte trodde att det jobbar två miljoner människor på bara berkleys huvudbibliotek, men det gör det, minst...), en människa vars uppgift det var att visa mig ytterligare ett katalogverktyg. I 2 timmar satt damen (jättesnäll och jättetrevlig, som alla andra) och hoppade snabbt mellan olika menyer och komandon i ett väldigt textbaserat gränssnitt medan hon pratade oavbrutet om allt som gick och inte gick att göra med detta verktyg. Jag har ungefär absolut ingen som helst koll på vad hon sa alls under dessa två timmar..=) Eller ja, så känns det i alla fall, även om något säkret fastnade.
Efter detta gick jag tillbaka till main library där jag även har min arbetsplats och fick vara med på sista halvan av workshopen som bestod av en rundvandring på de olika avdelnignarna som har med bevarande av material att göra. Sen var det lunch och även idag träffade jag Jens, denna gång var det dock planerat. Vi käkade på ett ganska sunkigt ställe, vilket passade min sinnesstämning även för denna dag. Jag vet att det kommer bli bättre sen, som sagt, men det känns verkligen så himla dumt att inte ha något dirket att säga och inte kunna alla små standardfraser och vad man svarar på dem och hur man beter sig i alla små vardagssituationer. Men, men, det är bara att köra på.
Eftermiddagen var även idag lite bättre, med ett 1-timmas möte om reference service som jag tyckte var intressant (det gjorde dock ej Jim som suckade tungt på vägen dit. Kanske har de massor med möten och träffar jämt som gör att de känner att de aldrig har tid att syssla med sina saker och därför upplever mötena som tråkiga) och därefter fick jag en fortsatt rundvisning i biblioteket av Jim. Byggnaden är verkligen jättevacker imponerande på många sätt. Samlingarna är enorma och hela bibliotekssystemet verkar otroligt stort och invecklat. Dessutom finns det många, många bibliotek både på och i närheten av campus, så det finns alla möjligheter att bara vältra sig i alla möjliga aspekter av biblioteks- och informationsvetenskap. Gött!!! Så snart jag är lite mer hemma här tänker jag nörda loss!
Ja, appropå titeln på det här inlägget så ligger Jens precis nu och pratar i sömnen bakom mig. Han klarade sig helt fint de första dagarna här, men plötsligt igår kväll så bara slockande han och sedan hade han haft svårt att sova imorse. Även nu ikväll (klockan är 9:52 PM) så har han slocknat helt. Det kan dock kanske också bero på att vi åkte in till downtown SF idag efter jag slutat på biblioteket. Stan var jättefin, det lilla vi såg av den, och turen med tunnelbanan in var smidig (tog ca 25 min och kostade $3,25). Vi hann inte med så mycket eftersom vi båda blev väldigt trötta (och det dessutom var lite småkyligt på kvällen och inte så kul att gå omkring), men vi åkte både spårvagn och åt middag i chinatown. SF är verkligen en stad jag ser fram emot att utforska mer! Väldigt vacker och inbjudande måste jag säga.
Berkeley är väldigt annorlunda mot allt annat jag tidigare sett. Det finns i princip inga höga hus eller något direkt centrum, utan det är mest bara affärer osv längs de tre gator jag nämnt tidigare och om man sedan går ett kvarter bort från dem i någon riktning så hamnar man i små villaområden där det inte rör sig en enda människa. Och så har de inte uppfunnit väjningsplikt i usa, så man måste stanna för stop-skyltar i nästan varenda liten korsning... puh!
Imorgon ska jag antagligen fortsätta med det arbete jag påbörjat så smått idag, dvs att söka efter böker som Jim markerat på en lista för att kunna komplettera våra samlingar om de inte finns, och sedan vet jag faktiskt inte. Har inget speicellt inbokat, men det verkar ändra sig väldigt ofta och snabbt, så läs bloggen för den rafflande fortsättningen! =)
Idag började dagen på prakiken med en schemaändring och istället för att vara med på en workshop om arbetet med att bevara material på berkeley fick jag träffa ytterligare en ny människa (har blivit introducerad till ungefär 2 miljoner personer som alla säkert är jätteviktiga att komma ihåg deras namn. Ni kanske inte trodde att det jobbar två miljoner människor på bara berkleys huvudbibliotek, men det gör det, minst...), en människa vars uppgift det var att visa mig ytterligare ett katalogverktyg. I 2 timmar satt damen (jättesnäll och jättetrevlig, som alla andra) och hoppade snabbt mellan olika menyer och komandon i ett väldigt textbaserat gränssnitt medan hon pratade oavbrutet om allt som gick och inte gick att göra med detta verktyg. Jag har ungefär absolut ingen som helst koll på vad hon sa alls under dessa två timmar..=) Eller ja, så känns det i alla fall, även om något säkret fastnade.
Efter detta gick jag tillbaka till main library där jag även har min arbetsplats och fick vara med på sista halvan av workshopen som bestod av en rundvandring på de olika avdelnignarna som har med bevarande av material att göra. Sen var det lunch och även idag träffade jag Jens, denna gång var det dock planerat. Vi käkade på ett ganska sunkigt ställe, vilket passade min sinnesstämning även för denna dag. Jag vet att det kommer bli bättre sen, som sagt, men det känns verkligen så himla dumt att inte ha något dirket att säga och inte kunna alla små standardfraser och vad man svarar på dem och hur man beter sig i alla små vardagssituationer. Men, men, det är bara att köra på.
Eftermiddagen var även idag lite bättre, med ett 1-timmas möte om reference service som jag tyckte var intressant (det gjorde dock ej Jim som suckade tungt på vägen dit. Kanske har de massor med möten och träffar jämt som gör att de känner att de aldrig har tid att syssla med sina saker och därför upplever mötena som tråkiga) och därefter fick jag en fortsatt rundvisning i biblioteket av Jim. Byggnaden är verkligen jättevacker imponerande på många sätt. Samlingarna är enorma och hela bibliotekssystemet verkar otroligt stort och invecklat. Dessutom finns det många, många bibliotek både på och i närheten av campus, så det finns alla möjligheter att bara vältra sig i alla möjliga aspekter av biblioteks- och informationsvetenskap. Gött!!! Så snart jag är lite mer hemma här tänker jag nörda loss!
Ja, appropå titeln på det här inlägget så ligger Jens precis nu och pratar i sömnen bakom mig. Han klarade sig helt fint de första dagarna här, men plötsligt igår kväll så bara slockande han och sedan hade han haft svårt att sova imorse. Även nu ikväll (klockan är 9:52 PM) så har han slocknat helt. Det kan dock kanske också bero på att vi åkte in till downtown SF idag efter jag slutat på biblioteket. Stan var jättefin, det lilla vi såg av den, och turen med tunnelbanan in var smidig (tog ca 25 min och kostade $3,25). Vi hann inte med så mycket eftersom vi båda blev väldigt trötta (och det dessutom var lite småkyligt på kvällen och inte så kul att gå omkring), men vi åkte både spårvagn och åt middag i chinatown. SF är verkligen en stad jag ser fram emot att utforska mer! Väldigt vacker och inbjudande måste jag säga.
Berkeley är väldigt annorlunda mot allt annat jag tidigare sett. Det finns i princip inga höga hus eller något direkt centrum, utan det är mest bara affärer osv längs de tre gator jag nämnt tidigare och om man sedan går ett kvarter bort från dem i någon riktning så hamnar man i små villaområden där det inte rör sig en enda människa. Och så har de inte uppfunnit väjningsplikt i usa, så man måste stanna för stop-skyltar i nästan varenda liten korsning... puh!
Imorgon ska jag antagligen fortsätta med det arbete jag påbörjat så smått idag, dvs att söka efter böker som Jim markerat på en lista för att kunna komplettera våra samlingar om de inte finns, och sedan vet jag faktiskt inte. Har inget speicellt inbokat, men det verkar ändra sig väldigt ofta och snabbt, så läs bloggen för den rafflande fortsättningen! =)
posted by Eva at 9:39 PM
2 Comments:
Hej Syster Yster.
Kul att resan gått bra och att ni fått ett fint boende. Första veckan brukar alltid vara jobbig på ett nytt arbete. Sedan kommer det riktiga jobbet igång.
Kom att tänka på ett litet knep som man kan använda när man hälsar på många personer. Normalt så den man blir persenterad för sitt namn och man själv sitt eget, nästan samtidigt. Knepet är att istället för att direkt säga sitt eget namn vänta tills den andra personen talat klart och sedan säga något i still med "Hej (andra personens namn ) trevligt att träffas, mitt namn är ...". Medan man säger detta håller man ögonkontakt. Det viktiga är att repetera personens namn samtidigt som man tittar på den. Det brukar bli lättare att komma ihåg ett namn och ansikte om man lagt ner liter mer tid. Hoppas att du finner tipset använbart.
Ha det gött - Ola
Hej bror!
Jag provar att svara på din kommentar. Får du mail om det här, eller blir det bara ett inlägg på bloggen?
Tack för tipse i alla fall! Jag ska försöka komma ihåg det. Min hjärna går dock på högvarv mest hela tiden, så jag får ser vad det blir av det. =) Men skoj har jag i alla fall!
Kul att höra av dig, och se till att ta hand om Lund åt mig, ok? =) Ta hand om dig själv oxå, du är trots allt den bästa äldsta storebroren jag har!! =)
Kram Eva
Post a Comment
<< Home