trött, sur och dyblöt..

Det ska regna i 10 dagar i sträck! Helt ofattbart! Och eftersom u-länder så som USA inte har kommit på att hus oftast befinner sig utomhus och att det ibland är så att det regnar utomhus, så är vårt hus numera iskallt och fuktigt. Dessutom har dessa u-länder inte heller förstått vitsen med att ha fungerande gator och trottoarer, som inte svämmar över vid minsta droppe vatten, så vart man än ska ta sig till fots eller på cykel så blir man dränkt.

Allt är bra och det känns bättre och bättre på praktiken på båda ställena hela tiden, men jag är ändå trött och sur idag.

Ska dessutom skriva kortare inlägg på bloggen. Herregud, mina romaner till inlägg är det väl ingen människa som orkar sig igenom! Nej, mer bilder och mindre svamel utlovas.

Nu ska jag sura lite. Men vara lite glad över min träningsvärk i benen efter min joggingrunda igår som jag är mäkta stolt över (hade suttit inne hela dagen och sysslat att översätta en artikel som jag + uppsatspartner och handledare skrivit baserad på vår magisteruppsats, ackompanjerad av spöregn och kände vid 8-tiden på kvällen att jag var helt degig. Tog tag i mig och sprang (!), jag som aldrig springer, en sväng. Det var gött och hälsomsamt).

Foton!

Nu äntligen har jag lite foton att bjuda på! Jag tänkte inte skriva så mycket eftersom jag skrev ett mastodontinlägg idag, men jag tänkte lägga in några bilder ifrån vår utlykt till naturområdet Fort Funston idag här på bloggen. Det blev ingen shopping för vi var trötta på betong, utan en tripp till naturen istället. Fler foton finns på vår fotosida på nätet. När man följer länken ser det ut som att man måste logga in, men om man tittar lite under inloggningsrutan så finns alternativet "View Photos without signing in". Klicka där, och sedan är det bara att klicka runt och titta på bilderna.



Igår så kom vi i alla fall efter mycket om och men iväg och efter ett antal tunnelbanor, bussar, avstigning på fel hållplats och liknande så kom vi äntligen fram. Fort Funton var otroligt vackert, vilket man kan se på bilden här bredvid och vi gick runt och mest njöt av naturen. Amanda träffade vi inte förrän på hållplatsen på väg hem (hon hade åkt i förväg och vi fick inte tag i varandra förrän då), men det var himla kul att se henne och det var en härlig utlykt i alla fall.



Efter utlykten gick vi på bio och såg "Night watch". Den var så blodig och splattrig att jag lämnade salongen efter 40 minuter och spenderade resten av filmen i biografens bokhandel. Amanda och Jens som satt kvar sa att de nästan hellre hade gjort mig sällskap och lämnat filmen än sett den klart, för den var verkligen inte bra.

Sverige är olympiska mästare i hockey! 9 miljoner mot världen! Ganska coolt!! (Ja, vi satte klockan tidigt och har nu sett matchen i realtid. Nu ska jag nog dock ta och slumra en stund till)

Huvudvärk..

Aj aj aj...mitt arma huvud. Jens hade "examen" i en av sina kurser igår, där uppgiften var att slutföra ett projekt av något slag, och jens grupp hade valt att annordna en vinprovning. Det blev rätt mycket vin.. och sedan någon drink när vi gick ut i SF på en jättespeciell klubb. Det var jens klasskompis Jaime som återigen tipsade om en klubb, och återigen var det som sagt spektakulärt. Stället heter "the supper club" och när vi kom in såg det ut som en vanlig klubb med ett stort rum med en rund bar i mitten. Gick man sedan vidare kom man dock till dels ett rum som i princip vara bestod av en jättemadrass i vitt och vita kuddar, och dels ett rum som också detta var vitt, hade ett dansgolv i mitten, två trappor som gick upp till en typ balkong som gick runt rummet, och vita liggsoffor längs väggarna. När helst man blev lite trött var det bara att kicka av skorna och krypa upp i en soffa, ta ett par kuddar och lägga sig och snacka skit med folk eller beskåda dem som dansade på dansgolvet. Musiken var rätt bra, framförallt i lounge-rummet där folk inte dansade dock. Vid tvåtiden blev jens och jag trötta, och tog bussen hem. När vi skulle gå stod jag och snackade lite med vakten i entren medan jag väntade på att jens skulle ta sin jacka, och beklagade mig lite för att jag var så sugen på chocklad. En av tjejerna i garderoben hörde detta, och vips hade hon halat fram en bit superfin chocklad som hon glatt räckte mig. Helt super alltså! Ibland är amerikanernas vänlighet och gästfrihet verkligen en fördel..=)

"Vinprovningen" (de hade köpt lite olika viner och ost i princip, så mycket mer organisert än så var det inte) ägde rum i källaren på jens skola, och en av hans lärare var med. Hon var jättetrevlig, så jag snackade rätt mycket med henne och med jens andra klasskompisar. De är verkligen supershyssta, och som sagt så är ett relativt stort gäng av dem fransmän. Att fransmän kunde vara så bra, det visste jag inte..=)

En tjeckiska var sådär lagom förtjust i mig och jens, eftersom sverige slog ut tjeckien i hockeyn. Snart är det final och vi ska hålla tummarna för sverige!


Nu börjar jag förstå varför infödingarna här har klagat över vädret. De senaste dagarna har det nämligen varit helt underbart, och om det är detta man är van vid kan jag se att 10-15 grader, friskt i luften och sol känns som mindre bra. Förutom temperaturen så har också ljuset, dvs dagsljuset, ändrats. När vi kom var det liksom "vitt" och klart, men nu börjar det bli sådär gult och varmt som det är på högsommaren hemma. Igårkväll när jag cyklade till jens fest var det alldeles ljummet i luften, som en sommarkväll. Dessutom börjar det ligga lite mer dofter i luften! Det är verkligen något jag saknat här, dofter! Förvisso har det luktat lite när man gått förbi blommande buskar, vissa träd och somliga personer, men annars har luften varit tråkigt neutral. Jag tror faktiskt att det varit en av anledningarna till att jag hållt mig förhållandevis neutral inför Berkeley också. Men nu, ja nu finns det nog en chans att det kanske börjar lukta lite, och kanske kommer stället få lite mer "personlighet" i mina ögon då också.

I onsdags pratade jag med den person som är ansvarig för referensavdelningen på biblioteket. Hon var jättetrevlig och det var himla intressant att få höra hennes tankar kring referensbestånd. Dock lägger de förvånansvärt lite vikt vid referensarbete allihopa här! De kan i och för sig säga att det är himla viktigt då det är avgörande för att samlingarna ska vara tillgängliga för användarna, men sedan verkar det hela glömmas bort och fokus ställas helt på samlingarna i sig. Kanske är det lätt hänt när man är känd för att ha just bra samlingar, men jag finner det ändå underligt att det inte alls är några frågor kring refernsarbete uppe till diskussion någonstans. Mestadels pratas det om vem som ska bemanna disken på kvälls och helgtider, och hur man ska föra statistik över vilka frågor som ställs och när. Vad statistikens ska användas till eller varför man ens har bemannad disk är det ingen som pratar om, och jag tycker användarna verkar väldigt bortglömda i mycket av de diskussioner som förs kring referensarbetet.

Jag har själv sett till att jag ska få sitta med lite mer i dels andra informationsdiskar än den jag varit med jim i hittills, och dels med andra personer än jim. Det ska bli jättekul att få så hur fler personer arbetar. Dessutom frågade jag samma människa som hjälpte mig att ordna med det där om hon kunde tipsa mig om några bra tidningar om referensarbete, och jag fick en hel lista. Jag hoppas att jag kan ha massa tid framöver att frossa i dessa.

Annars har det gått bra på praktiken i veckan. Det var trevligt med Jim i referensdisken i tordsags och jag har gjort en del småsysslor. I torsdags fick jag tex skriva ett tackbrev till en donator, printa ut med bibliotekets brevhuvud och skriva under och posta, jag har letade böcker på europeiska antikvariatsiter, fick lära mig om hur bibliotekslokaler kan ha olika för och nackdelar (pratade en lång stund med Jim om vad han tyckte om "main stacks", dvs de 4 våningar under jord som huserar större delen av bibliotekets samlingar. Jag tycker verkligen de är genialiskt byggda, för trots att man är 4 våningar ner så kommer dagsljus ner och det känns inte alls instängt), och en massa annat.

Igår var jag på ett jätteintressant föredrag på SF public library då the california state librarian pratade om "demonstrating the value of libraries". Det var verkligen superintressant och jag blev så himla sugen på att jobba med sådana frågor när jag blir stor..=) Susan Hildreth, som the state librarian heter, berättade först om ett projekt, "open worldcat", som går ut på att göra biblioteksmaterial tillgängliga via vanliga sökmotorer så som google och yahoo. Tanken var att biblioteken ska göra sin information tillgänglig där användarna är, och de använder mestadels sökmotorer för att hitta information. Önskedrömmen är att man ska kunna söka på "einstein" i google och få upp katalogposter bland sina träffar så att man blir tydligt medveten om att biblioteket är ett ställe som har resurser i ämnet. Genialiskt tycker jag! Och det borde vara så självklart! Som det är nu måste man dock gå till OCLC's hemsida och hämta en speciell toolbar att söka med, och man får bara träffar ur ett urval av en stor databas, vilket inte är så bra. Tänk om man kunde ha ett nationellt system, dit alla bibliotek kunde "ladda upp" sina katalogposter och länkar och temasidor och resurser i vilken form det nu än må vara, och så kunde de ploppa upp på ett enhetligt och lättförståeligt sätt för användarna när de gjorde en sökning i en sökmotor. Bland sökträffarna kunde det tex stå "träff 1: pelles hemsida om einstin, träff 2: biblioteksböcker om einstein. träff 3: andra bibliotekresurser om einstein. träff 4: einsteinsällskapets hemsida," osv.. Om alla biblitek ladda upp sin information till ett enhetligt system skulle man slippa förvirra användarna och man skulle lätta kunna se vilken information som fanns var. Egentligen tycker jag hela bibliotekssverige borde finnas på EN hemsida, med EN katalog, och så skulle man självklart kunna göra inställningar och begränsa sina sökningar till bara beståndet på bliotekek X eller bara böcker som är tillgängliga, eller bara böcker i dalarna, osv. Ja, det finns mkt problem med gemensamma kataloger och resurssidor, men jag tror det hade lönat sig i längden. Att lösa sådana frågor hade jag så himla gärna velat jobba med!

Susan Hildreth berättade även om studier som gjorts för att mäta värdet av bibliotek i pengar. ROI studier kallas de tydligen, eller Return On Investment studies. Tydligen har det gjorts någon tor studie i norge som ska ha presenterats på senaste IFLA, den måste jag ha fatt på och läsa. Himla intressant det med! Det förklarades aldrig i detalj hur de hade gjort studierna, men generellt hade man i olika studier kommit fram till att en investerad dollar i bibliotek resulterade i tjänster med ett värde av 4-5 dollar. På http://www.ala.org/ala/ors/reports/roi.htm ska det finnas mer info, och jag ska kolla in det så fort jag har en stund över.

Efter föredraget tittade jag runt på SF public library, ett förskräckligt ställe! Hela biblioteket består bara av trappor och luft och är omöjligt att hitta i. Trots att det är luftigt och ljust har de ändå lyckats med att få en att känna sig instängd. Verkligen ett bibliotek att åka och titta på för att se hur man INTE ska göra. I alla fall så har de ett galleri, där de nu har en utställning över beatpoeterna. Bland annat har de 5 meter av Jack Kerouac's manuskript till "on the road". Jag var inte så intresserad av beatpoeterna innan, men den lilla utställningen och manuskriptet fascinerade mig och jag köpte faktiskt "on the road" i bokhandeln i biblioteket på vägen ut. Faktum är att jag blev så intresserad att jag funderar på att ta någon kurs i litteraturhistoria eller liknade när jag kommer hem. Det var jättespännade att läsa om hur beatpoeternas litteratur påverkades av samhället runtomkring, och vice versa.

Nu ska jag se om jag kan ta och komma igång och ta mig in till stan för att shoppa lite med amanda!

världens knasigaste restaurang..

tjo!

Har just kommit hem från det knasigaste restaurangbesöket någonsin. Jag, Jens, John & Ann har precis spenderat 4 (FYRA!, ja, det är rätt, en halv arbetsdag) timmar på en restaurang!

Det började med att jag och jens gick hem från stan en dag (när min cykel som vanligt hade punka) och såg en stor skylt som det står "sushi - grand opening 2/22/06 - 50 % off!" på. Eftersom Ann är i stan tyckte vi det var en utmäkrt ide att kolla in stället, och vi träffades klockan 8 på kvällen för att äta en bit. När vi kom fram till resturangen fanns det massor med folk där, men ingen lista att skriva upp sig på (som det brukar när det är kö på ställena här). Folk var dock himla trevliga, och vi stod alla och skrattade lite åt den annorlunda situationen. Besökarna blev lämnade åt varandra att förklara hur saker låg till, och att försöka hålla koll på vem som kom när. En av servitriserna var jättetrevlig och skojjade med oss om hur managern ätit upp den åtråvärda Listan med stort L (nyckeln till att få ett bord alltså), och vi bestämde oss för att vänta.

Och vänta...


Och VÄNTA...

ca 1,5 h senare hade många redan gått, men vi hade trevligt både när vi pratade vi 4 tillsammans, och med de andra gästerna, så vi var kvar. Listan hade kommit fram igen, managern hade försökt köra ut oss allihopa ett par gånger, andra servitörer berättade hur managern hade bett dem dra åt helvete, någon av servitriserna grät och ett par av gästerna var mycket upprörda över att ha fått vänta i evigheter på sushi to go. Det låter illa, men det var en så himal bra stämning mellan oss som var på gott humör, att vi mest tyckte det var roligt. Vi fick reda på att det äntligen var vår tur att få ett bord, och blev förväntansfulla ledda in i matsalen.

Bara för att få veta att nej, så var det ju inte. Tjejen hade tagit fel...

Vi väntade ytterligare, och fick tillslut både ett bord, menyer och öl att dricka, men sen tog det slut. Innan vi fått vår mat tog det ytterligare 1 timme, och självklart var vår beställning helt fel. Vi insåg att vi var vrålhungriga och ville beställa mer än vi gjort från början, men fick veta att köket hade stängt. Det gjorde inte så mycket, eftersom det slutade med att vi fick en massa olika beställningar. Vissa hade vi gjort, vissa inte, vissa fick vi två gånger, osv, och till sist blev vi mätta. Eftersom det var halva priset på allt och vi nog åt rätt mkt mer än vi betalde för, blev det himla billigt till slut ($50 för fyra personer, så gott som gratis!), och vi hade jätteskoj mest hela tiden. (ett par hunger-koma-svackor, men förutom det var det bra..=)

Simmningen i morse gick bra! Inga onda armar, men dock trötta ögon, så nu är det dags att sova!

Middag med John och Ann i SF i söndags var GOTT. Vi åt på en restaurang i north beach (little italy). Efteråt gick vi till "Big moma's" i chinatown (baren heter egentligen "bow bow coctails", men den kommer alltid vara big moma's för oss), och till vår stora besvikelse var det big moma's dotter som serverade denna gång. Hon verkade knappt berusad, och blandade äckliga drinkar. Det röktes dock fortfarande på puben, och så sysslade chineserna med någon sorts hasardspel.

På väg tillbaka till vår bil blev vi dock stående vid ett rödljus, och passerades av två bilar (en vanlig och en SUV) som sakta körde/studsade fram på gatan. Alla dörrar var öppna och de som åkte i bilen stod upp och hängde ut genom alla möjliga öppningar på bilarna (takluckor, dörrar, bagage) och studsade i takt till den tuffa hip hop musik som strömmade ur högtalarna. Även de som körde stod upp och hängde ut, alla har ju automatare här så det går uppenbarligen bra att köra utan att sitta i sin bil. Helknasig var det, och alla vi som stod vid sidan av gatan och såg det hela vek oss dubbla av skratt.

Ja, SF är knasigt.. Men bra!

På måndagen var vi som sagt lediga (igår lär det ju ha varit ja) och då gick vi på utflykt i SF. Vi åkte till castro st, och upplevde hur det kändes att tillhöra en minoritet. Jag såg ärligt talat inte ett enda heterosexuellt par förutom mig och jens där. Och det var inte så många "singlar" heller, utan de flesta som vistades i området gick hand i hand med en samkönad. Egentligen var det väl inte så mkt till upplevese, efter som det för oss inte kändes ett enda dugg annorlunda, men jag kan tänka mig hur jobbigt det skulle vara om det hade varit klassat som något fel att vara heterosexuell.. hua..

Dagen var i alla fall jättefin och vi gick även till en park med fin utsikt och till haight-ashbury, de gamla hippiekvarteren. Det låg en massa mysiga butiker där, och jag ska helt klart tillbaka. Vi fikade även på ett cafe som var jättemysigt, och spelade kort med Pål som var med oss.

Imorgon ska jag gå och simma innan jobbet igen, håll tummarna för att jag inte får helt ont i armen igen!

Annars så börjar jag komma fram till att jag dels faktiskt inte alls gillar usa (eller i alla fall bay area, har hört att det inte är något liknade övriga usa) så mycket som jag trodde jag skulle göra, men oxå att det kanske inte gör så himla mycket. Jag har i alla fall slutat känna mig dum och fel, eller håller på att sluta med det..=) Jag inser nu att det inte är så att jag inte kan lika bra eller mycket som amerikaner, jag kan bara andra saker på andra sätt. En rätt självklar insikt egentligen, men ibland tar det en stund innan tioöringen trillar ner.

Träffade Karen idag och fick lite kaffe av henne som Amanda gjort i ordning i en påse till mig. Så himla gulligt (dock utan att vara amerikanskt utslagsframkallande snuttigt) av dem att göra sig det omaket för att jag ska slippa sakna de svenska kaffet så mkt! Råkade nämna för kathleen att jag tyckte det amerikanska kaffet var en plåga (och det är det!) en gång, och hon tar gärna upp det och berättar det vidare för alla, så nu vet alla att jag avskyr kaffet här...=)

Såg konståkningen idag. Det var skojjigt. Hejja ryssland! (fast cohen åkte ruskigt bra!)

Nu sova. Jens har nog redan somnat. det låter så. Han kan verkligen inte hålla sig vaken.

förresten..

...så har jag punka på cykeln igen!! Det är ju inte klokt!!!

söndag

..såja! Nu har jag umgåtts med jens tillräckligt mycket för att få sitta vid datorn utan gnäll! =) Det är söndag morgon, och jag är ganska hungrig för jag har inte orkat masa mig ut till köket för att äta frukost än.

Igår var jag och klippte mig, och sedan hade vi en slapp dag. Var och tränade till klockan 7 och åt sedan kvällsmat sent efter att ha varit och handlat. Det var jätteskönt att återigen ta det lungt och inte göra något speciellt. Jag och jens satt och snackade en massa, och nu börjar vi kunna sätta fingret på vilka saker som är annorlunda här och varför vissa saker känns mindre bra och andra bättre och så. Bland annat så är det en stor skillnad i hur man samtal och varför. Sverige är ett sådant konsensusland, samtal handlar ofta bara om att man ska nå konsensus kring något, oavsett vad detta är, och här handlar det mest om att man ska prata om trevliga saker som inte rör eller berör någon på ett varken bra eller dåligt sätt.

Fredagkvällen med pizza med kollegorna var kul. Pizza var god och sällskapet trevligt. Jag hoppas att vi kan träffa i alla fall de två av tjejerna som hängde med, vilka ligger närmst mig i ålder och som jag känner mig mest avslappnad med, igen. Efter pizzan fick vi skjuts tillbaka till berkeley (vi åt pizza i oakland och tydligen ska man inte ge sig på att gå där emellan, det är inte så säkert och vi tog buss när vi skulle till stället), och sedan stack vi till en fest som vår granne Pål ordnat eftersom han fyllde år i tisdags. Festen var jättekul och vi kom hem rätt sent.

Att hela tiden vara tvugnen att tänka på vart man ska och hur man ska ta sig dit och tänka på vart man går är en av de saker jag gillar sämst med att vara här. Och berkeley är ändå himla säkert för att vara usa, får jag höra. Kanske är det dock bra att lära sig att ha den tanken lite i bakhuvudet även hemma i sverige, men det ska bli skönt att kunna röra sig lite mer fritt på kvällarna när vi kommer hem igen. Just där vi bor och upp till campus är det i princip helt riskfritt att röra sig (på natten gäller detta alltså, på dagen är det ok att var nästan var som helst utom i west oakland), men det finns områden att undvika och om vi ska någon annanstans så krävs det att vi kollar upp och planerar.

Förresten kan jag numera vara stolt över att ha bidragit inte bara till amerikaners kunskap genom att lära dem att ikea är en akronym och vad den står för, utan till att öka glädjen i detta land då karen och amanda tyckte det var helt oproportionerligt skojjigt att får veta att deras soffa "ektorp" var döpt efter ett ställe i sverige, som dessutom nästan var som "oakland". De trodde att alla namn på ikeas saker var ord som vi tagit för att det lät nästan som engelska. Tex trodde de att lampan "lampan" var något som skulle låta som "lamp".. tss.. inte tusan snurrar ingvard kamprads värld kring usa!

Snö!

Där fick jag för att jag pratade om att vi i alla fall slipper snön.. Det har snöat i bay area igår kväll och idag! Dock inte där vi bor, men uppe på bergstopparna. Och kallt har vi haft. Igår kröp jag och jens ner tillsammans och lade ihop våra täcken, 2 filar och ett överkast ovanpå oss för att hålla värmen. Husen här är inte direkt byggda för.. för.. för att bo i, typ, och bland annat så har vår dörr en ca 3 cm bred springa mellan underkanten och golvet där kalluft helt oskyddat drar in. Vi har fått lägga handdukar där för att hålla den värsta kylan ute och väntar med spänning på nästa högtryck som tar upp temperaturen till de knappt 20 grader vi vant oss vid.

Klippet mig idag. Det gick sådär. Direkt efter att jag kom från frisören såg jag ut som en svamp i huvudet..Efter att ha tränat och duschat och stylat mig själv så tror jag att det kanske kan bli bra till slut ändå, men ett jag var rätt förtvivlad där ett tag..

Hm..hade trott att jag skulle hinna skriva lite mer, men nu vill jens ha sällskap. Mer blogg imorgon!

kort rapport

Sitter pa jobbet, sa idag blir det utan de svenska bokstaverna..

Ikvall ska jag och jens och ata pizza med nagra amerikaner!! For nagra veckor sedan traffade jag en relativt ung tjej (ca 30) vid referensdisken har pa bibliotket, och vi pratade lite om ditten och datten, bla att hon bodde i Oakland och att jag hade hort att det skulle vara ratt farligt dar. "Nejda, inte alls overallt, du far komma sjalv och hanga med oss ut en kvall och kolla", sa hon, och jag svarade ju saklart att jag skulle tycka att det var jatteroligt, men trodde inte hon menade nagot med det. Sa igar fick jag i alla fall ett mail dar hon fragade ifall jag och jens hade lust att hanga pa ikvall, och jag blev sa glad att jag nastan svade fram resten av dagen. Sa himla roligt att fa hanga med nagon som ar "min" "kompis" ("min" till skillnad fran jens, och "kompis" i avseende att vi ska traffas pa fritiden), och dessutom amerikan! Eventuellt sa kommer ett par andra tjejer som ocksa jobbar pa biblioteket att hanga med. Vi far se. Allt ska bli jatteskoj, forutom att jag inte direkt ar sugen pa pizza eftersom jag inte kunna trana pa hela veckan pga min arm (den gor dock sa gott som inte ont langre, sa imorgon ska jag nog prova simma igen). Men skit samma, jag tanker ata pizza ikvall och vara glad anda, trana kan jag gora en annan kvall!

Simning far jag dock vanta med tills pa eftermiddagen, eftersom jag ska ga och klippa mig klockan 1! Det ska bli spannande. Jag hoppas att frisoren gor ett bra jobb.. Jens var och klippte sig hos en kille i forra veckan som aldrig klippt en frisyr forr, utan bara rakat folk med rakapparat. =) Med en hel del assistans fran jens sida sa blev det dock en bra frisyr, i alla fall efter att jens sjalv jamnat till den med saxen dar hemma...

Pa mandag ar det presidents day, sa vi ar lediga hela tre dagar i rad. Ska bli skont! Det ska dock regna, sa vi kommer nog hitta pa inomhusaktiviteter.

Idag ar det kallt som tusan och sporegnar. Kanns inte alls som california... Men a andra sidan ar det inte morkt som hemma i svea, och snon slipper vi ocksa. Jag klagar inte.

Nu ska jag hem och gora mig i ordning for kvallens ovningar!

slap in the face..

..åh vad roligt vi haft ikväll! På dagarna (alla de två som gått sedan jag skrev senast) kör jag hårt på att strunta i alla tankar på att jag inte är lika bra på saker jag som jag brukar, utan jag kör hårt på att bara försöka koppla av och försöka ta folk som de är. Ikväll efter jobbet så träffade jens ett par (ett par och ett par, vi var 12 st som mest) kompisar från sin kurs på ett bryggeri här, jupiter, och jag hängde på. Vi var 5 europeer (2 svenskar, 2 fransmän och 1 spanjor) och resten asiater. Fransmännen hade vi jätteskoj med precis som tidigare, och spanjoren är nästan lika lätt att umgås med, men asiaterna är bara för söta. Förvisso hade jag en hel del intressanta diskussioner med en del av dem, men hela deras attityd och deras accent gör att jag många gånger bara finner dem bedårande istället för intelektulla, vilket jag är säker på att de är. Ju längre kvällen led, i alla fall, så droppade en del av dem av och till sist var det jag, jens, ted (korean) Asukue (japan) och Jamie (spanjor) som hängde på beckets och snackade skit. Vi hade jättekul, och plötsligt så örfilar Asukue Jamie så det står härliga till. (om lars läser det här så vet du precis, så in i vassen, hur härliga det kan stå till ibland.=) Ja, i alla fall, så blev vi europeer ganska paffa av det hela. Söta lille Asukue bara log och skrattade, och vi andra fattade långsamt att det förelåg någon form av kulturskillnad här. Det visade sig sedan att en gammal god örfil är ett tecken på vänskap i japan, och inte alls något förnedrande som det är hemma i svea. Vi skrattade så vi höll på att kikna när Jamie satt mörk i synen och Askue trodde han hade gjort sig en vän..


Annars har jens berättat en annan sak som skiljer sig mkt mellan usa och europa, och det är sättet att visa uppskattning, I USA så säger man "jihoo vad bra!" om någon gjort något ok, och "jippe dunder webadebadam bam!" om någon gjort något jättebra, och inget alls om någon gjort något dåligt. Det förklarar varför amerikaner håller på och stämmet in och verkar helt överförtjusta när någon annan berättar något på ett tex möte, och varför Jim berömmer mig när jag bara utför de saker han bett mig om. Att sägga "himla bra gjort" är bara ett sätt att tala om att det man gjorde inte var dåligt. Rätt skönt för mig att veta, som nästan ibland trott att Jim drivit med mig när han berömt mig för de mest basala saker.

Idag har jag även fått se music library, och det var Jims fru, elisabeht, som visade mig runt. himöa trevligt! Elisabeth var verkligen en behaglig och uppklyftande människa, och biblioteket i sig var fint.

På Bancroft var det skoj, då Randy visade mig saker jag inte kunde innan, och dessutom skickade mig ett mail lite mer privat med info om en "swedish village" lite norr från här, som vi kan åka och titta på om vi har vägarna föribli.

Plushenko åkte ju som en gud i korta!!!! Jag fick aldrig se kristoffers åk, men jag gissar att det inte var något lysande eftersom han var näst sista att klara sig till finalen.. synd.. Han har problem med nerver den killen, Han är lite som jag, potential att kunna mycket, men snudd på att kväva sig själv i ivern att vilja sätta allt perfekt på en gång..

eller ja. Kanske inte världens bästa jämförelse, men i alla fall.

Konståkningen var grymt kul att se och jag längtar till imporgon när det kommer mer. Och jag har faktistk börjat hejja lite på johnny weir efter att ha sett intervjuer med honom i amerikansk tv nu! Han är ju 100% tönt och så, men står på sig och vågar vara kontroversiell med ameriaknska mått mätt. Kul!

Ja, nu gnäller jens om att jag spenderar för mkt tid på bloggen istället för på honom. Så nu ska han få en puss.

Haj haj! (vilket för övrigt betyder "ja, ja" på japanska)

jens är så smart!

Har just haft ett långt samtal med jens om min frustration över att känna mig så himla lost in the blåst hela tiden, och han är ju för bra den grabben alltså. Det är ju inte det att jag verkligen är HELT fel på det HELA tiden, det är mest bara det att jag är van vid att kunna umgås med folk helt utan ansträngning, och att det är sjukt frustrerande att bli SÄMRE på saker. Och ja, även om jag klarar mig helt ok så är jag de facto sämre på att umgås med folk här än vad jag är hemma. Jag har färre saker att säga, känner mindre sammhörighet med och därmed ibland till och med mindre intresse för folk, jag kan inte de senaste uttrycken eller samtalsämnena..

Dessutom berättade jens vidare att han fått en liten kurs innan han skulle åka som utbytetsstudent till usa första gången han var här där de hade förklarat till vilken utsträckning allting här är annorlunda, hur annorlunda det är att bli del av en annan kultur och umgås med människorna där, med att det var som att behöva lära sig att gå igen. Och jag håller med. Det verkar som den enklaste sak i värdlen, folk gör det helt oberörda hela dagarna, jag brukade vara bra på det hemma i sverige och jag kan för mitt liv inte förstå vad som ska vara svårt med det, men jag fortsätter att hela tiden snubbla, darra på benen och tycka att marken under mig känns jäkligt skakig....

Ja. Inte löser det några problem direkt, men det känns ju i alla fall lite ljusare och mera hoppfullt när man fattar varför man känner sig som ett miffo. Och det är faktiskt ganska skönt att höra att det finns fler som upplevt samma sak..=)

Och ja, jag visste väl egentligen det här innan också. Men tyvärr, eller vad man ska säga, så tror jag inte man kan undvika att uppleva att allt är konstigt och ibland jobbigt, bara för att man var beredd på det. Och i och för sig skulle man väl inte lära sig lika mycket heller.

Dessutom trodde jag att jag skulle kunna använda mig av de erfarenheter jag har från min vistelse i italilen när jag kom hit, men det har jag ju fått lägga ner. Om man åker som student har man så mycket gratis i form av andra i samma ålder och samma situation runt om kring sig hela tiden, och det kan inte alls jämföras med att komma som ensam under 50 in på en arbetsplats i ett stort universitetsbibliotek.. Jag kan verkligen inte komma på något som jag lärde mig i italien som jag har användning för av nu.

Fast kanske lite ändå, för att jag var beredd på att inget skulle bli som hemma, och att det inte var lönt att försöka hitta en yoghurt som smakar som den där hemma, eller hitta favoritgodiset till fredagsfilmen. Jag har inte alls haft några problem med att jag känner sug efter speciellt svenska saker hitills, vilket jag vet att jag fick nästan direkt i italien. Så visst, det är en fördel att det inte är min första vistelse utanför sveriges gränser.

Förresten finns det visst något jag undrade över mer! Hur kan det komma sig att amerikanerna fortsätter att göra sina jättekonstiga toaletter som ser ut som en mindre sjö i porslin? Och varför har de så himla stora kylar och frysar, men alltid det mindre frysfacket placerat högst upp så att man måste böja sig för att ta ut smöret, som man använder varje dag, men slipper det när man ska ha is, som man inte alls använder lika ofta.

Och bilder på bloggen blir det inte. Det fanns ingen snajdig fotoalbumsfunktion, så jag får väl ta och hitta på något annat. Hittills har jag inte tagit några jättefina bilder, men det kommer med den nya kameran, som jag ska ta och köpa..sen..

OJ! nu kom jag på att jag nästan glömt att jag skulle laga min cykel! Det ska jag göra nu!

hur kan...

...man lyckas med att skada sig när man simmar?? Jag och jens gick upp klo 6 imorse och simmade innan frukost och jobb och plugg, och det var jätteskönt att sträcka ut i utomhusbassängen i den friska morgonluften, men det verkar som jag sträckte lite väl långt. Efter simningen har jag varit nästan helt stum i hela högerarmen, och den gör jätteont. Jag ska ta någon ipren och försöka med sådan där antiinflamatorisk salva, och hoppas att det hjälper.

..en cykel inom loppet av 7 veckor få två punkteringar och en avhoppnig av kedjan? Fick gå hem från biblioteket idag då jag inte ville smutsa ner mig med kejan.. Ska ta tag i det där.. sen..

..jag bara klara mig så himla dåligt socialt här?? Jag BEGRIPER inte hur de fungerar de knasiga amerikanerna!! Jag känner mig så himla dum, för jag fattar FORTFARANDE inte hur jag ska umgås med dem!! ÅHH!! Jag blir galen!! Hemma har jag så himla lätt för att få kontakt med folk.. Här känner jag mig helt handikappad. Och misslyckad. *suck*

..amerikaner tycka att det är en bra ide att ha alla bord i axelhöjd när de äter? Alla bord, och även vissa skrivbord (!) är jättehöga i förhållande till stolarna här, så att man nästan sitter med hakan på bordet. Skumt!

..det komma sig att jag inte undrar hur det kan komma sig att fler saker är som de är just nu? Jag har nog för ont i min arm. Ska smöjra in den nu.

missade kommentarer!

OJ! Jag har ju fått kommentarer på bloggen, som jag helt missat. Förlåt! Förr brukade jag alltid få dem per mail, så jag har inte kollat längst ner under inläggen på länge, och råkade bara upptäcka de missade kommentarerna precis nu. Jag ska kolla mina inställningar och se till att jag får mail så att jag inte missar något igen. Dessutom kom jag på att jag kanske kan lägga upp foton här, så mitt tjatande om fotoalbum kanske har varit helt i onödan.

Har förresten varit nära att köpa en kamera ett tag nu, men fortfarande inte riktigt bestämt mig. Det finns för många att välja på!

Helgen har varit riktigt bra. I fredags träffade jag och jens ett par fransmän ifrån hans kurs, och de var (hör och häpna!=) riktigt skoj att hänga med! Och de pratade inte franska med varandra så fort de fick tillfälle! Till och med när de skulle förklara saker för varandra (om någon missat en del av ett samtal, inte förstod vad någon menade eller liknande) så förklarade de på engelska. Det var himla skoj och jag hoppas vi kan träffa dem igen.

Igår tog vi det mkt lungt på morgonen, och gick och tränade med Pål på gymmet på förmiddagen. Det var riktigt skönt faktiskt, och efteråt köpte vi stora mackor och satt ute i solen och åt. Eftermiddagen spenderade jag på trappen här utanför, där jag satt i linne och kjol och solade och läste en bok. Sedan begav vi oss in till SF och slöt upp med några norrmän för att se den kinesiska nyårsparaden. Jag vet inte.. jag är bara verkligen inte någon paradmänniska. Jag menar, man står där, folk går förbi, bilar kör förbi, folk utklädda till drakar går förbi, och några marching band spelar. Var är det roliga!? Det är som lundakarnevalen.. fast i samband med lundakarnevalen har det av någon outgrundlig anledning blivit flera dagar då vuxna människor anser sig ha en god grund att bli fulla i dagsljus och göra bort sig, och på något obegripligt sätt tycka att detta är kul. Malmöfestivlan ska vi bara inte tala om. Jag älskar att hata malmöfestivlen och skulle kunna gå på i evigheter om hur varje millimeter av den är meningslös. Enligt min ödmjuka åsikt i alla fall...=)

Ja, jag vet inte om det gick fram, men så himla skoj tyckte jag nog inte den där paraden var.

Idag har vi träffat en tjej som vi "lärde känna" när vi var i sthlm i december på amerikanska ambassaden för visumintervju. Det var jättekul att träffa henne igen och vi hade en bra dag ihop. Jag och jens fick dels se hennes lyxboende (hon är här som journalist på ett helt galet stipendium som ger henne gratis boende och en massa andra saker, så hon kan bo mitt i SF utan att bekymra sig över den kostnaden...) och sedan promenerade vi ner genom china town och så åt vi lite lunch uppe i en skybar och sedan åkte vi till golden gate bron och gick lite på den. Efter att ha gått runt lite i den närliggande parken var det eftermiddag och dags att åka hem. Nu sitter jag och är lite trött efter frisk luft och sol, men vid ganska gott humör. Det var som sagt en mycket bra helg.

Nu ska jag se om jag har fler kommentarer jag missat, och kolla ifall jag kan slänga upp några foton här..

Step up & Salomon Gessner

Hur kan jag ha Darins "step up" på huvudet? Och hur kan jag ha haft det i flera veckor nu? Och varför försvinner den inte!? *suck*

Det var jättetrevligt på konsulatet idag där vi var och kollade på film. Filmen var en dokumentär, som förvisso var intressant, men kändes mycket vinklad. Efter filmen var det (som det alltid verkar vara efter evenemang av denna typ) en mottagning med vin och tilltugg. Där träffade jag och Jens en hel del trevligt folk, bla en journalist som nu dragit sig tillbaka men tidigare var utrikeskorrespondent på san francisco chronicle. Vi pratade en hel del, och vi fick hans kort och skulle höras ang. ett tips han ska ge oss om ett utflyktsmål.

På vägen hem i tunnelbanan var det lite ombyggnader på vissa stationer, och vi kunde inte riktigt begripa var vi skulle byta tåg (på kvällarna går oftast inte något direktttåg mellan sf & berkeley, men man går bara av på en station och går över perrongen så står det tåg vi ska med på andra sidan, mkt smidigt) och jag började prata med en kille. Det visade sig sedan att han var datakille på ett företag som faktiskt letade folk nu, och jens och han bytte kort. Förvisso var det inte riktigt inom jens område, och troligheten att det skulle falla något ut ur en sådan kontakt är väl otroligt låg, men det var skoj i alla fall. På det hela taget en mycket trevlig kväll.

Och det har varit gött på praktiken idag med. Jag kände mig faktiskt så pass mkt i kontroll över vad jag ska göra att jag kunde känna mig fördig för dagen och gå hem klockan halv 4! Jag har en del att göra imorgon, men inget som jag inte tror att jag hinner. Och så kunde jag komma hem idag och lägga mig på sängen och sova 20 min med fönsterna öppna och låta ljumma vindar, solsken och fågelkvitter komma in. otroligt skönt!

På bancroft håller jag fortfarande på att lära mig mer och mer om katalogisering,och jag sysslar nästan uteslutande med verk av salomon gessner i olik tappningar (olika översättningar, tryckningar, utgåvor osv osv), och uppenbarligen var det någon fräsig kille på 17-1800 talet.. Jag har dock ingen aning om vem han var, och som tröst kan jag tänka på att det har inte randy heller, trots att randy verkar kunna allt om allt. Jag måste ta och orka kolla upp det någon dag..

Nu ska jag dock sova, imorgon har jag två föredrag och som sagt en del jobb att pyssla med.

hemmakväll!

Åhh vad skönt jag har haft det ikväll! Jens är på en klubb med en spansk kompis, men jag var dels så trött efter jobbet och dels så trött på att alltig göra något att jag bestämde mig för att stanna hemma. Har tittat på två i 2 (två!) timmar på raken. Bara legat på sängen och inte gjort något annat än att glo. Underbart! Klockan är nu kvart över 9 på kvällen och jag tänkte sufta lite efter info jag velat ha ett tag (konståkningen bland annat, fortfarande inte hunnit ta reda på när den sänds) och sen ska jag nog..kanske läsa lite? och i alla fall gå och lägga mig tidigt. Tjoho!

Hade egentligen tänkt träna idag, men det blev inte av. Inte heller tvättade jag, eller handlade (oj, insåg just att det nog skulle behovas.. Jaja, det får gå bra ändå) eller gjorde något nyttigt alls. Får se vad jag tar mig för imorgon. På kvällen ska vi i alla fall åka och titta på en tysk film, "Bonhoeffer", som ska ha vunnit priser och vara bra. Det är Jim som givit mig en inbjudan han fått och inte kunde utnyttja. Det blir nog kul.

Annars kände jag mig vid lunchtid idag redo att packa mina väskor och åka hem (nåja, inte riktigt, det skulle jag aldrig vilja, men bildligt talat) för jag vara bara så trött på att inte kunna få varken kontakt med eller grepp om amerikanerna och inte förstå min plats i tillvaron, men så ändrades allt på eftermiddagen. Det var inte så himla speciellt som hände, mer än att jag dels blev tillfrågad om jag ville käka lunch med en av kollegorna i nästa vecka, och dels att jag hade ett jätteintressant samtal med jim om bibliotek, samlingar och om just berkley univ. bibliotek och samlingarna där. Jag fick plötsligt lite bättre förståelse för varför han har praktikanter överhuvudtaget, vilket gjorde att jag känner att jag har en chans att greppa vad jag ska göra och därmed en chans att så småningom göra det bra. Dessutom var samtalet himla trevligt, vilket såklart fick mig på gott humör.

Ja. Nu tänker jag återgå till att göra ingenting. Det var bara så himla gött!

tisdag

Idag åt jag och jens middag på en restaurang där efterrätten var så god att jag skulle kunna tänka mig att gå dit och äta igen bara därför. Vädert har varit helt underbart idag igen, och idag såg jag vad jag tror vad en kollibri vid trädet utanför vårt ena fönster! En pyttefågel som stod stilla i luften med vingar som slog jättefort så att det såg ut som på kalle anka på julafton, och så åt den nektar från blommorna. Kan knappast ha varit något annat.

Dessutom har jag köpt skivor! Kände mig väldigt trött idag efter jobbet, så jag bestämde mig för att gå en promenad innan jens kommit hem från sin skola, och jag hamnade först på collage avenue där jag gick och tittade lite i affärer en stund innan jag gick upp mot campus och till sist beslöt mig för att kolla i den skivaaffär jag velat kolla i ända sedan jag kom hit. Så mycket skivor de hade! Och svenska skivor, mkt billigare än hemma dessutom! Tex hade de nanook of the north för $12.99! Och suburban kids with biblical names för $14.99. Det blev senaste mountaingoats, senaste rosie thomas, suburban kids-"#3" och mihra-"advisory committee" som jag tog med mig hem. Har bara lyssnat på mirha än, och den gillar jag. Så himla gött att veta att jag har hela tre skivor till att lyssna in mig på framöver! Dessutom berättade Randy för mig igår att DM spelar i CA den 29 april! Det är på en festival en bit öster om LA och kostar $85...lite mkt eftersom jag redan ska se dem i sthlm, men det hade helt klart varit kul. De spelar även i Vegas dagen efter, den 30 april, vilket vore prefekt eftersom vi ändå ville åka dit, men så har jens sina sista tentor precis veckan efter, så jag har inte bestämt vad jag vill än.

Nästa projekt jag ska ta mig för är att försöka leta upp var på nätet jag kan se konståkningen sändas ifrån os. Vill inte riskera att missa kristoffer berntsson för att några trams-amerikaner beslutar sig för att bara köra sina killa om och om igen. Får se vad jag kan få tag på.

Annars går allt som det brukar ungefär, dvs jag upplever massor med nya saker varje dag och lär mig massor hela tiden. Igår var jag på en jätteintressant antropologi-föreläsning, och idag skulle jag egentligen ha varit på en annan föreläsning, men jag orkade. Var helt slut på eftermiddagen, utan någon bra anledning egentligen.

Har dessutom lärt mig lite av reglerna till amerikansk fotboll efter söndagens super bowl, om det nu räknas som något. Det var skoj att se, framförallt att se hur ohämmat de hejjar på sina lag. Ställer sig upp och skriker helt för sig själva, och håller på och säger "yeah!" och hytter med näven i luften när det går bra osv. I sverige hade man nog sett mycket snett på sådant folk gör dagligen här, som att prata med sig själva och dansa för sig själva på nattklubbar eller stå och digga tydligt för sig själva om de hör musik eller lyssnar på något band. Knasigt va!?

Nattklubb och träning

Lördag idag. Mycket skönt. Vi sov i omgångar tills klockan var över 1 och kom sedan inte upp och åt frukost förrän vid 3.. Efter det tog vi oss dock i kragen och packade ner våra träningssaker och gick i solskenet in till träninsstället i stan. Så skönt det var att träna! Antagligen kommer det inte kännas lika skönt imorgon, men snart ska vi nog båda vara tillbaka i vår gamla vanliga form igen. Det märktes på oss båda att vi inte tränat på en månad, men det var inte så himla illa ändå. Jag kunde använda ungefär samma mängd tyngd som jag brukar, men jag blev tröttare och kunde inte lyfta lika bra och kontrollerat.

Anledningen till att dagen blev så seg var att vi var ute igår. Vi gick tillsammans med ett par av jens kompisar till en stor nattklubb som heter Ruby Skye, och det var ganska trevligt. De spelar så sjukt högt bara! Med risk för att låta som en pensionerad bibliotekarie istället för den nyutexaminerade sådana jag är, så måste jag bara undra vad som är poängen med det? Jag tycker själv generellt att det ger en bättre känsla när musiken är hög, men att den ska vara så hög att man nästan tror att man har fått ett extra hjärta för att basen dunkar så hårt i kroppen på en, och att det ska vara nästan olidligt att vistas i rummet, varför?? Vi köpte raskt öronproppar, annars hade vi inte stått ut.

Klubben var verkligen spektakulär. Den såg ut som en stor sal, med inredning som såg ut som den var inspirerad av något 1600-tals slott, blandat med discoljus och barer. Mitt på dansgolvet stod ett par och trummade på bongos, och på en scen dök 3 gogo-tjejer och en kille upp och dansade ibland. På väggen bakom scenen projecerades film och psykadeliska mönster.. allt i en salig blandning. Det märks i alla fall att SF är en världsstad, sådana klubbar hittar man precis inte i lund..

Jens kompisar var av lite blandad nationalitet, men ett överslag av spanjorer. En av de spanska killarna, samme kille som bjudit med oss till klubben, var supertrevlig! Hoppas verkligen vi träffar honom snart igen.

Imorgon ska det bli fortsatt fint väder och vi ska väl försöka komma upp lite tidigare och njuta av dagen. Kanske blir det av att vi sticker till den park där vår granne spelar turnering i frisbeegolf, men vi får se. Jens har en del att läsa och jag har tusen småsaker jag skulle vilja hinna med. Till exempel skulle jag vilja maila folk som jag velat maila i över en vecka, men alltid när jag ska sitta vid datorn blir jag avbruten av något. Jens kanske behöver kolla något till sin skola eller något annat viktigt, eller så ska vi iväg någonstans, eller så är klockan så mycket att jag bara måste i säng..Ja, i alla fall. Vi får se vad vi hinner imorgon. Klockan 4PM stannar hela amerika, för då är det super bowl. Vi ska träffa en annan spanjor klockan 2 och öta lunch, och sen ska vi se superbowl ihop. John B sluter upp med oss senare efter att han lämnat sin flickvän på flygplatsen, så det blir nog skoj.

Jag tycker fortfarande att det känns jobbigt att hela, hela, hela tiden göra allting för första gången. Även om jag nu har handlat i varumedelsbutik tillräckligt många gånger för att veta hur det fungerar, och jag inte längre blir förfärad över att någon tar mina varor när jag betalar, utan jag vet att det bara är killen som jobbar i butiken som har som uppgift att packa ner mina varor åt mig som gör just detta, så finns det så mycket annat som är nytt att alla de saker jag kan nästan inte gör någon skillnad. Dessutom är amerikaner så konstiga!!! De dricker till exempel te smaksatt med jord och kallar det kaffe. Dessutom är allt de serverar varmt så varmt att det inte går att dricka, och allt som är kallt ska vara så kallt att det inte går att dricka. Även om man beställer en kaffe latte och ber att få den ljummen, så bränner man tungan om man försöker dricka den direkt. Och dricker man något kallt är det så myket is i att man knappt får någon vätska i sig förrän isen smält..

I alla fall så skulle jag egentligen säga att även om jag är fortfarande är trött på att alltid stöta på nya situationer, så är jag mycket gladare nu än jag var innan i veckan, och jag kämpar på. I fredags träffade jag en kvinna som är bibliotekarie för biblioteket för undergraduates, och vi satt och pratade i 1,5 timma och hade jättetrevligt! Jag fick återigen ge mig den på att inte känna mig liten och kass bara för att jag inte vet hur allt ska vara, och som vanligt när jag verkligen anstränger mig för att strunta i alla obehagskänslor så går det riktigt bra. Vårt samtal var verkligen jätteintressant och jag fick veta massor med spännande saker. Jag är inte helt bra på att avläsa vad de säger för att vara trevliga och vad de säger för att de menar det ännu, men hon sa flera gånger att hon tyckte jag hade intressanta åsikter och frågor, hade gjort bra observationer och att hon tyckte det var kul att prata med någon som hade så mycket tankar och åsikter om bibliotek som jag hade. Dessutom poängterade hon flertalet gånger att hon var jätteimponerad över min engelska, så jag får väl sluta känna mig så dum över min svenska accent och de grammatiska misstag som jag med all säkerhet gör. Jag vet att de har andra referensramar när det gäller att "kunna" ett språk, och att de är mer lättimponerade på området än vad tex en svensk skulle vara, men så länge som folk (och hon är faktiskt inte den första) uttalat säger att jag har bra engelska så får jag väl vara nöjd.

Nu kom jag på att jag kanske låter som värsta skryt-majjan här, men poängen var faktiskt att berätta att jag hade ett himla trevligt samtal och att saker där fick mig att får väldigt mycket bättre självförtroende. Det var skönt! Dessutom får jag ursäkta mig inför eventuella kritiska läsare att jag vet att det finns folk (läs föräldrar..=) som gärna vill läsa om när det går bra, även om det låter skrytigt.

Ja, nu är det som vanligt dags att sova..natt natt!

dåliga dagar.

puh..de senaste dagarna har varit jobbiga. Jag har verkligen känt mig trött på att vara i ett främmande land, trött på att hela tiden behöva fråga och undra, trött på att inte kunna vara mig själv helt och hållet, och trött i allmänhet av alla nya intryck som fortfarande strömmar över mig.

Idag kändes det riktigt motigt att gå iväg till jobbet, men jag tog mig i kragen och bestämde mig för att nu skulle jag jädrar i det inte ge mig och tycka att saker var jobbiga, utan skita i det som kändes fel och ta vara på det jag gjorde rätt och det som känns bra. Och det funkade. Jag har inte direkt fått något gratis, sådär att jag inte har behövt tänka på saker utan bara kunnat slappna av och allt ändå har gått bra, men jag är mer nöjd med vad jag gjort idag, hur jag agerat, och saker har känts lite bättre.

Katalogisering är så himla kul! Jag trodde aldrig jag skulle tycka att det var så roligt! Jag vet att jag tjatat om det i mail till folk, och kanske även här på bloggen, men jag är verkligen förvånad. Det är så att jag längtar tillbaka till de knasiga gamla böckerna imorgon. Kanske beror det en hel del på att jag har lite lättare att hitta min plats på bancroft, eftersom jag i princip bara har en enda uppgift där, att katalogisera. Dessutom är Randy (handledaren där) verkligen toppen, vilket jag nämnt tidigare men som inte kan poängteras nog.

Min andra handledare, Jim, är super han med, men jag har mer splittrade arbetsuppgifter på RRC (research, reference and collection, den avdelningen jag är på) och jag har svårare att se min plats där. Större utmaning och kanske mer spännande i längden, men nu i början blir oxå inkörsperioden längre här än på bancroft.

Jag känner mig oxå lite frustrerad över att vi har varit här i nästan 4 veckor och jag FORTFARANDE känner av kulturskillanderna så mycket. Jag har inte så mycket tålamod jag nej... Vill kunna allt direkt!

Dessutom suger det att varken jag eller jens har några dirketa kompisar här! Förvisso känner vi John B här i Berkeley, men han jobbar 60 h per vecka som sagt, och John W bor ju i LA. Idag har jag dock hängt lite med vår norske vän Pål, vi tog en promenad till snabbköpet vilket var himla trevligt (skönt att gå!), och imorgon ska vi nog hänga på en av jens kursare på en fest i SF. Dessutom planerar vi att börja träna imorgon (ÄNTLIGEN!!! kan inte fatta att det tagit sådan tid att komma iväg!) och till helgen har vår andre huskompis, Rob, en turnering i den sport han sysslar med, frisbee-golf. Sporten går tydligen ut på att kasta frisbee i en korg, och reglerna är de samma som i golf. Vi tänker i alla fall gå och se honom spela om vädret blir fint, och hoppas på att kanske träffa lite folk. Det finns alltså en plan, och kanske hopp.

Igår var jag och jens på en stor outlet mall i närheten av sacramento. Det var sista dagen som vi hade bilen, så vi passade på att köra en tur. Det var ganska mycket trafik, så det tog rätt lång tid att ta oss till stället och vi hade bara ca 2,5 h på oss att springa runt. Trots detta hittade jag ett par jeans, en topp och en..vinterjacka! =) Lite lustigt såhär mitt i värmen, men jag gillade den jättemycket och den kostade bara $29, så jag klippte till. Nu slipper jag leta jacka när hösten kommer! (det är en kort modell, så blir det så kallt som jag hör att ni har nu får jag nog ta till min kappa).

Annars har mycket tid gått åt till att vara trött och förvirrad, blandat med lycklig och på utflykt. Dessutom tar det tid när precis ALLT man ska göra är annorlunda. Som bara att gå till lunchrummet till exempel. Först måste man hitta det, sen måste man leta rätt på koden som gör att man kommer in genom dörren, sen får man leta runt efter microvågsugnen och när man väl hittar den klura ut hur den funkar, och innan dess får man ha gissat sig till om det finns bestick eller ej (jag hade som tur vad med egna, för det fanns inga. och ingen kaffemaskin heller. Hur överlever de!!??!??!??!) och under tiden måste man försöka kolla hur folk beter sig så att man inte trampar någon på tårna eller beter sig som ett allmänt fån.. *pust*.. Ja, dessutom har jag haft skitmycket problem med att fatta var närmsta postkontor finns, och det visade sig såklart ligga på samma gata som jag arbetar...

Ja, att jag dillar om tid beror dels på att jag har en massa mail som jag har velat svara på i evigheter men inte hunnit med eftersom jag alltid är upptagen med att antigen ta reda på hur man gör saker, göra saker, eller försöka hinna med att prata med jens eller bara försöka smälta allt som händer och dels på att jag har kommit på att jag har gjort saker lite knasigt. Istället för att fundera över vad som är viktigt att göra idag, göra det och sen göra det jag känner för, har jag spenderat hela dagar med att försöka ta reda på info och planera för att göra ALLT som jag tycker att jag borde, måste och vill göra. Det kommer aldrig att gå, för det finns alldels för mycket att se och göra här! Varje vecka kommer en tidning som heter The Berkeleryan, vilken är smockfylld med olika föreläsningar, konserter, lunchläsning av poesi, utställningar, filmvisningar osv osv. Jag läser den, och sen får jag sålla hårt. Ofta är det två föreläsningar jag skulle vilja gå på samtidigt, och ofta kan jag inte gå på någon eftersom jag ska iväg på något möte med någon biblioteksperson eller har uppgifter att göra. Det är dock ett tacksamt problem att ha, speciellt nu när jag kommit på att det faktiskt är så det är.

Jag hoppas på att jag kommer att bli grym på att "hålla många bollar i luften" (som det brukar stå i jobbansökningar) efter min tid här. Det är verkligen inte tal om några enkla raka spår att följa, utan massor massor med möjligheter och helt eget ansvar för att lägga upp både uppfigter jag får och uppgifter/evenemang jag själv vill ta på mig.

Jag lär mig massor..

Nu ska jag ta och ringa hem lite, för jag hinner inte maila någon ikväll. Hoppas att alla ni där hemma har det riktigt bra!