Nattklubb och träning
Lördag idag. Mycket skönt. Vi sov i omgångar tills klockan var över 1 och kom sedan inte upp och åt frukost förrän vid 3.. Efter det tog vi oss dock i kragen och packade ner våra träningssaker och gick i solskenet in till träninsstället i stan. Så skönt det var att träna! Antagligen kommer det inte kännas lika skönt imorgon, men snart ska vi nog båda vara tillbaka i vår gamla vanliga form igen. Det märktes på oss båda att vi inte tränat på en månad, men det var inte så himla illa ändå. Jag kunde använda ungefär samma mängd tyngd som jag brukar, men jag blev tröttare och kunde inte lyfta lika bra och kontrollerat.
Anledningen till att dagen blev så seg var att vi var ute igår. Vi gick tillsammans med ett par av jens kompisar till en stor nattklubb som heter Ruby Skye, och det var ganska trevligt. De spelar så sjukt högt bara! Med risk för att låta som en pensionerad bibliotekarie istället för den nyutexaminerade sådana jag är, så måste jag bara undra vad som är poängen med det? Jag tycker själv generellt att det ger en bättre känsla när musiken är hög, men att den ska vara så hög att man nästan tror att man har fått ett extra hjärta för att basen dunkar så hårt i kroppen på en, och att det ska vara nästan olidligt att vistas i rummet, varför?? Vi köpte raskt öronproppar, annars hade vi inte stått ut.
Klubben var verkligen spektakulär. Den såg ut som en stor sal, med inredning som såg ut som den var inspirerad av något 1600-tals slott, blandat med discoljus och barer. Mitt på dansgolvet stod ett par och trummade på bongos, och på en scen dök 3 gogo-tjejer och en kille upp och dansade ibland. På väggen bakom scenen projecerades film och psykadeliska mönster.. allt i en salig blandning. Det märks i alla fall att SF är en världsstad, sådana klubbar hittar man precis inte i lund..
Jens kompisar var av lite blandad nationalitet, men ett överslag av spanjorer. En av de spanska killarna, samme kille som bjudit med oss till klubben, var supertrevlig! Hoppas verkligen vi träffar honom snart igen.
Imorgon ska det bli fortsatt fint väder och vi ska väl försöka komma upp lite tidigare och njuta av dagen. Kanske blir det av att vi sticker till den park där vår granne spelar turnering i frisbeegolf, men vi får se. Jens har en del att läsa och jag har tusen småsaker jag skulle vilja hinna med. Till exempel skulle jag vilja maila folk som jag velat maila i över en vecka, men alltid när jag ska sitta vid datorn blir jag avbruten av något. Jens kanske behöver kolla något till sin skola eller något annat viktigt, eller så ska vi iväg någonstans, eller så är klockan så mycket att jag bara måste i säng..Ja, i alla fall. Vi får se vad vi hinner imorgon. Klockan 4PM stannar hela amerika, för då är det super bowl. Vi ska träffa en annan spanjor klockan 2 och öta lunch, och sen ska vi se superbowl ihop. John B sluter upp med oss senare efter att han lämnat sin flickvän på flygplatsen, så det blir nog skoj.
Jag tycker fortfarande att det känns jobbigt att hela, hela, hela tiden göra allting för första gången. Även om jag nu har handlat i varumedelsbutik tillräckligt många gånger för att veta hur det fungerar, och jag inte längre blir förfärad över att någon tar mina varor när jag betalar, utan jag vet att det bara är killen som jobbar i butiken som har som uppgift att packa ner mina varor åt mig som gör just detta, så finns det så mycket annat som är nytt att alla de saker jag kan nästan inte gör någon skillnad. Dessutom är amerikaner så konstiga!!! De dricker till exempel te smaksatt med jord och kallar det kaffe. Dessutom är allt de serverar varmt så varmt att det inte går att dricka, och allt som är kallt ska vara så kallt att det inte går att dricka. Även om man beställer en kaffe latte och ber att få den ljummen, så bränner man tungan om man försöker dricka den direkt. Och dricker man något kallt är det så myket is i att man knappt får någon vätska i sig förrän isen smält..
I alla fall så skulle jag egentligen säga att även om jag är fortfarande är trött på att alltid stöta på nya situationer, så är jag mycket gladare nu än jag var innan i veckan, och jag kämpar på. I fredags träffade jag en kvinna som är bibliotekarie för biblioteket för undergraduates, och vi satt och pratade i 1,5 timma och hade jättetrevligt! Jag fick återigen ge mig den på att inte känna mig liten och kass bara för att jag inte vet hur allt ska vara, och som vanligt när jag verkligen anstränger mig för att strunta i alla obehagskänslor så går det riktigt bra. Vårt samtal var verkligen jätteintressant och jag fick veta massor med spännande saker. Jag är inte helt bra på att avläsa vad de säger för att vara trevliga och vad de säger för att de menar det ännu, men hon sa flera gånger att hon tyckte jag hade intressanta åsikter och frågor, hade gjort bra observationer och att hon tyckte det var kul att prata med någon som hade så mycket tankar och åsikter om bibliotek som jag hade. Dessutom poängterade hon flertalet gånger att hon var jätteimponerad över min engelska, så jag får väl sluta känna mig så dum över min svenska accent och de grammatiska misstag som jag med all säkerhet gör. Jag vet att de har andra referensramar när det gäller att "kunna" ett språk, och att de är mer lättimponerade på området än vad tex en svensk skulle vara, men så länge som folk (och hon är faktiskt inte den första) uttalat säger att jag har bra engelska så får jag väl vara nöjd.
Nu kom jag på att jag kanske låter som värsta skryt-majjan här, men poängen var faktiskt att berätta att jag hade ett himla trevligt samtal och att saker där fick mig att får väldigt mycket bättre självförtroende. Det var skönt! Dessutom får jag ursäkta mig inför eventuella kritiska läsare att jag vet att det finns folk (läs föräldrar..=) som gärna vill läsa om när det går bra, även om det låter skrytigt.
Ja, nu är det som vanligt dags att sova..natt natt!
Anledningen till att dagen blev så seg var att vi var ute igår. Vi gick tillsammans med ett par av jens kompisar till en stor nattklubb som heter Ruby Skye, och det var ganska trevligt. De spelar så sjukt högt bara! Med risk för att låta som en pensionerad bibliotekarie istället för den nyutexaminerade sådana jag är, så måste jag bara undra vad som är poängen med det? Jag tycker själv generellt att det ger en bättre känsla när musiken är hög, men att den ska vara så hög att man nästan tror att man har fått ett extra hjärta för att basen dunkar så hårt i kroppen på en, och att det ska vara nästan olidligt att vistas i rummet, varför?? Vi köpte raskt öronproppar, annars hade vi inte stått ut.
Klubben var verkligen spektakulär. Den såg ut som en stor sal, med inredning som såg ut som den var inspirerad av något 1600-tals slott, blandat med discoljus och barer. Mitt på dansgolvet stod ett par och trummade på bongos, och på en scen dök 3 gogo-tjejer och en kille upp och dansade ibland. På väggen bakom scenen projecerades film och psykadeliska mönster.. allt i en salig blandning. Det märks i alla fall att SF är en världsstad, sådana klubbar hittar man precis inte i lund..
Jens kompisar var av lite blandad nationalitet, men ett överslag av spanjorer. En av de spanska killarna, samme kille som bjudit med oss till klubben, var supertrevlig! Hoppas verkligen vi träffar honom snart igen.
Imorgon ska det bli fortsatt fint väder och vi ska väl försöka komma upp lite tidigare och njuta av dagen. Kanske blir det av att vi sticker till den park där vår granne spelar turnering i frisbeegolf, men vi får se. Jens har en del att läsa och jag har tusen småsaker jag skulle vilja hinna med. Till exempel skulle jag vilja maila folk som jag velat maila i över en vecka, men alltid när jag ska sitta vid datorn blir jag avbruten av något. Jens kanske behöver kolla något till sin skola eller något annat viktigt, eller så ska vi iväg någonstans, eller så är klockan så mycket att jag bara måste i säng..Ja, i alla fall. Vi får se vad vi hinner imorgon. Klockan 4PM stannar hela amerika, för då är det super bowl. Vi ska träffa en annan spanjor klockan 2 och öta lunch, och sen ska vi se superbowl ihop. John B sluter upp med oss senare efter att han lämnat sin flickvän på flygplatsen, så det blir nog skoj.
Jag tycker fortfarande att det känns jobbigt att hela, hela, hela tiden göra allting för första gången. Även om jag nu har handlat i varumedelsbutik tillräckligt många gånger för att veta hur det fungerar, och jag inte längre blir förfärad över att någon tar mina varor när jag betalar, utan jag vet att det bara är killen som jobbar i butiken som har som uppgift att packa ner mina varor åt mig som gör just detta, så finns det så mycket annat som är nytt att alla de saker jag kan nästan inte gör någon skillnad. Dessutom är amerikaner så konstiga!!! De dricker till exempel te smaksatt med jord och kallar det kaffe. Dessutom är allt de serverar varmt så varmt att det inte går att dricka, och allt som är kallt ska vara så kallt att det inte går att dricka. Även om man beställer en kaffe latte och ber att få den ljummen, så bränner man tungan om man försöker dricka den direkt. Och dricker man något kallt är det så myket is i att man knappt får någon vätska i sig förrän isen smält..
I alla fall så skulle jag egentligen säga att även om jag är fortfarande är trött på att alltid stöta på nya situationer, så är jag mycket gladare nu än jag var innan i veckan, och jag kämpar på. I fredags träffade jag en kvinna som är bibliotekarie för biblioteket för undergraduates, och vi satt och pratade i 1,5 timma och hade jättetrevligt! Jag fick återigen ge mig den på att inte känna mig liten och kass bara för att jag inte vet hur allt ska vara, och som vanligt när jag verkligen anstränger mig för att strunta i alla obehagskänslor så går det riktigt bra. Vårt samtal var verkligen jätteintressant och jag fick veta massor med spännande saker. Jag är inte helt bra på att avläsa vad de säger för att vara trevliga och vad de säger för att de menar det ännu, men hon sa flera gånger att hon tyckte jag hade intressanta åsikter och frågor, hade gjort bra observationer och att hon tyckte det var kul att prata med någon som hade så mycket tankar och åsikter om bibliotek som jag hade. Dessutom poängterade hon flertalet gånger att hon var jätteimponerad över min engelska, så jag får väl sluta känna mig så dum över min svenska accent och de grammatiska misstag som jag med all säkerhet gör. Jag vet att de har andra referensramar när det gäller att "kunna" ett språk, och att de är mer lättimponerade på området än vad tex en svensk skulle vara, men så länge som folk (och hon är faktiskt inte den första) uttalat säger att jag har bra engelska så får jag väl vara nöjd.
Nu kom jag på att jag kanske låter som värsta skryt-majjan här, men poängen var faktiskt att berätta att jag hade ett himla trevligt samtal och att saker där fick mig att får väldigt mycket bättre självförtroende. Det var skönt! Dessutom får jag ursäkta mig inför eventuella kritiska läsare att jag vet att det finns folk (läs föräldrar..=) som gärna vill läsa om när det går bra, även om det låter skrytigt.
Ja, nu är det som vanligt dags att sova..natt natt!
posted by Eva at 12:27 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home