tisdag

Åh! Igår som var en sådan bra dag!
Som sagt var det helgdag och alla var lediga. Vi sov länge på morgonen, eller i alla fall Jens som tycks kunna sova hur mycket som helst här, Själv vaknade jag klockan 8 i vanlig ordning, men jag somnade faktiskt om någon timme mellan 10 & 11. Störtskön morgon i alla fall. ("störtskön"??? Sen när började jag säga "störskön"??!? Ja, i alla fall..)

När vi väl masat oss upp gick vi ut för att utforska stan ytterligare. Vi provade på att åka buss (gick fint. Och bussarna låter precis som hemma! Brummm...brumm..broms och pyyyys.. Bussarna och knorr buljong är som hemma, men det är också det enda!) och sedan klev vi av i ena änden av en shoppinggata som heter solvano avenue. Solen lös, det var varmt (jiho!), luften var helt klar och fin och det var någon särskild sorts lugn över hela staden (antagligen pga helgdagen). Vi gick en bit och sedan provade jag amerikanska blåbärspannkakor med smör och sirap för första gången. Tusan vad gott det var!!

Vi fortsatte att gå, och totalt gick vi nog i drygt 2 timmar runt stan och tittade på olika shoppinggator. Riktigt shysst var det. Och på kvällen blev vi sugna på sushi och gick på ett ställe vi blivit rekomenderade, "kirala", och trots de vitsorden blev vi positivt överraskade! Vilken god sushi! Bästa någonsin!

Ja, igår var en bra dag. Idag inte.

Jag började mer på allvar på mitt nya bibliotek, och var direkt tillbaka till att inte känna till folket och stället och systemen och uppgifterna. Mkt tröttsamt. Och jag försöker verkar glad och positiv och frammåt och trevlig, men det känns mer som om att jag framstår som en lallande idiot än något annat. Folk är trevliga, nästan för trevliga. Jag blir nästan rädd... =) När de är så trevliga så känns det som att det är så lätt att jag gör bort mig. Jag vet att inget av det här är rationellt eller sant, men det är så det kändes idag.

Och på grund av detta såg jag så mycket fram emot att komma tillbaka till min "vanliga" arbetsplats och göra saker jag kan och känner till, och självklart så funkade inget som det skulle. Jag hittade nästan inga böcker, blev helt trött och förvirrad, kände mig stressad över att inte ha åstadkommit så mycket under dagen och tyckte mest bara att allt var ganska trisst. Sen fick jag dock ett mail av en kompis som gjorde mig så himla glad, att jag orkade försöka lite till. Vid 17:30 hade jag både mailat tillbaka och försökt hitta några böcker till, och det var dags att cykla hem. Gissa om jag hade punka på cykeln eller inte. Bara att ta cykeln vid styret och gå hem. I regnet. För såklart hade det börjat regna. Jäkligt ironiskt..=)

Väl hemma stod Jens i dörren och tog emot mig med öppna armar, och efter en rejäl kram och lite mat blev jag piggare igen. Dessutom var Nancy i köket när jag och Jens lagade mat, och vi snackade och skrattade och hade kul, så nu på kvällen har det känts riktigt drägligt. =) Som jag sagt många gånger förr så är jag helt övertygad om att sådana här dagar kommer att gå över och bytas mot dagar som igår när allt kändes bra och kul och toppen, men den vetskapen hindrar tyvärr inte att det känns rätt ruttet precis när man går hem genom regnet med en punkterad cykel och en skitdag i bagaget.

I alla fall så kan jag redan skratta åt det hela, och imorgon är en ny dag!