jens är så smart!

Har just haft ett långt samtal med jens om min frustration över att känna mig så himla lost in the blåst hela tiden, och han är ju för bra den grabben alltså. Det är ju inte det att jag verkligen är HELT fel på det HELA tiden, det är mest bara det att jag är van vid att kunna umgås med folk helt utan ansträngning, och att det är sjukt frustrerande att bli SÄMRE på saker. Och ja, även om jag klarar mig helt ok så är jag de facto sämre på att umgås med folk här än vad jag är hemma. Jag har färre saker att säga, känner mindre sammhörighet med och därmed ibland till och med mindre intresse för folk, jag kan inte de senaste uttrycken eller samtalsämnena..

Dessutom berättade jens vidare att han fått en liten kurs innan han skulle åka som utbytetsstudent till usa första gången han var här där de hade förklarat till vilken utsträckning allting här är annorlunda, hur annorlunda det är att bli del av en annan kultur och umgås med människorna där, med att det var som att behöva lära sig att gå igen. Och jag håller med. Det verkar som den enklaste sak i värdlen, folk gör det helt oberörda hela dagarna, jag brukade vara bra på det hemma i sverige och jag kan för mitt liv inte förstå vad som ska vara svårt med det, men jag fortsätter att hela tiden snubbla, darra på benen och tycka att marken under mig känns jäkligt skakig....

Ja. Inte löser det några problem direkt, men det känns ju i alla fall lite ljusare och mera hoppfullt när man fattar varför man känner sig som ett miffo. Och det är faktiskt ganska skönt att höra att det finns fler som upplevt samma sak..=)

Och ja, jag visste väl egentligen det här innan också. Men tyvärr, eller vad man ska säga, så tror jag inte man kan undvika att uppleva att allt är konstigt och ibland jobbigt, bara för att man var beredd på det. Och i och för sig skulle man väl inte lära sig lika mycket heller.

Dessutom trodde jag att jag skulle kunna använda mig av de erfarenheter jag har från min vistelse i italilen när jag kom hit, men det har jag ju fått lägga ner. Om man åker som student har man så mycket gratis i form av andra i samma ålder och samma situation runt om kring sig hela tiden, och det kan inte alls jämföras med att komma som ensam under 50 in på en arbetsplats i ett stort universitetsbibliotek.. Jag kan verkligen inte komma på något som jag lärde mig i italien som jag har användning för av nu.

Fast kanske lite ändå, för att jag var beredd på att inget skulle bli som hemma, och att det inte var lönt att försöka hitta en yoghurt som smakar som den där hemma, eller hitta favoritgodiset till fredagsfilmen. Jag har inte alls haft några problem med att jag känner sug efter speciellt svenska saker hitills, vilket jag vet att jag fick nästan direkt i italien. Så visst, det är en fördel att det inte är min första vistelse utanför sveriges gränser.

Förresten finns det visst något jag undrade över mer! Hur kan det komma sig att amerikanerna fortsätter att göra sina jättekonstiga toaletter som ser ut som en mindre sjö i porslin? Och varför har de så himla stora kylar och frysar, men alltid det mindre frysfacket placerat högst upp så att man måste böja sig för att ta ut smöret, som man använder varje dag, men slipper det när man ska ha is, som man inte alls använder lika ofta.

Och bilder på bloggen blir det inte. Det fanns ingen snajdig fotoalbumsfunktion, så jag får väl ta och hitta på något annat. Hittills har jag inte tagit några jättefina bilder, men det kommer med den nya kameran, som jag ska ta och köpa..sen..

OJ! nu kom jag på att jag nästan glömt att jag skulle laga min cykel! Det ska jag göra nu!