slap in the face..

..åh vad roligt vi haft ikväll! På dagarna (alla de två som gått sedan jag skrev senast) kör jag hårt på att strunta i alla tankar på att jag inte är lika bra på saker jag som jag brukar, utan jag kör hårt på att bara försöka koppla av och försöka ta folk som de är. Ikväll efter jobbet så träffade jens ett par (ett par och ett par, vi var 12 st som mest) kompisar från sin kurs på ett bryggeri här, jupiter, och jag hängde på. Vi var 5 europeer (2 svenskar, 2 fransmän och 1 spanjor) och resten asiater. Fransmännen hade vi jätteskoj med precis som tidigare, och spanjoren är nästan lika lätt att umgås med, men asiaterna är bara för söta. Förvisso hade jag en hel del intressanta diskussioner med en del av dem, men hela deras attityd och deras accent gör att jag många gånger bara finner dem bedårande istället för intelektulla, vilket jag är säker på att de är. Ju längre kvällen led, i alla fall, så droppade en del av dem av och till sist var det jag, jens, ted (korean) Asukue (japan) och Jamie (spanjor) som hängde på beckets och snackade skit. Vi hade jättekul, och plötsligt så örfilar Asukue Jamie så det står härliga till. (om lars läser det här så vet du precis, så in i vassen, hur härliga det kan stå till ibland.=) Ja, i alla fall, så blev vi europeer ganska paffa av det hela. Söta lille Asukue bara log och skrattade, och vi andra fattade långsamt att det förelåg någon form av kulturskillnad här. Det visade sig sedan att en gammal god örfil är ett tecken på vänskap i japan, och inte alls något förnedrande som det är hemma i svea. Vi skrattade så vi höll på att kikna när Jamie satt mörk i synen och Askue trodde han hade gjort sig en vän..


Annars har jens berättat en annan sak som skiljer sig mkt mellan usa och europa, och det är sättet att visa uppskattning, I USA så säger man "jihoo vad bra!" om någon gjort något ok, och "jippe dunder webadebadam bam!" om någon gjort något jättebra, och inget alls om någon gjort något dåligt. Det förklarar varför amerikaner håller på och stämmet in och verkar helt överförtjusta när någon annan berättar något på ett tex möte, och varför Jim berömmer mig när jag bara utför de saker han bett mig om. Att sägga "himla bra gjort" är bara ett sätt att tala om att det man gjorde inte var dåligt. Rätt skönt för mig att veta, som nästan ibland trott att Jim drivit med mig när han berömt mig för de mest basala saker.

Idag har jag även fått se music library, och det var Jims fru, elisabeht, som visade mig runt. himöa trevligt! Elisabeth var verkligen en behaglig och uppklyftande människa, och biblioteket i sig var fint.

På Bancroft var det skoj, då Randy visade mig saker jag inte kunde innan, och dessutom skickade mig ett mail lite mer privat med info om en "swedish village" lite norr från här, som vi kan åka och titta på om vi har vägarna föribli.

Plushenko åkte ju som en gud i korta!!!! Jag fick aldrig se kristoffers åk, men jag gissar att det inte var något lysande eftersom han var näst sista att klara sig till finalen.. synd.. Han har problem med nerver den killen, Han är lite som jag, potential att kunna mycket, men snudd på att kväva sig själv i ivern att vilja sätta allt perfekt på en gång..

eller ja. Kanske inte världens bästa jämförelse, men i alla fall.

Konståkningen var grymt kul att se och jag längtar till imporgon när det kommer mer. Och jag har faktistk börjat hejja lite på johnny weir efter att ha sett intervjuer med honom i amerikansk tv nu! Han är ju 100% tönt och så, men står på sig och vågar vara kontroversiell med ameriaknska mått mätt. Kul!

Ja, nu gnäller jens om att jag spenderar för mkt tid på bloggen istället för på honom. Så nu ska han få en puss.

Haj haj! (vilket för övrigt betyder "ja, ja" på japanska)