Vilken fantastisk resa!
Ja, det finns inte en chans i världen att beskriva, varken med bilder eller ord, vilken fantastisk resa vi gjort de här tre dagarna. Jag får nöja med mig att berätta vad som hände och visa små glimtar av allt det fantastiska vi gjort.
Med på resan fanns alltså jag, min bror Ola och min farbror Ingmar. Det bar iväg på tordag morgon klockan 7, och jag hade faktiskt helt lovligt taigt ledigt från jobbet. Båda mina handledare var himla schyssta och tyckte det var klart jag skulle ta ledigt, så det var bra. Vi körde en bit, åt frukost när vi blev hungriga på ett mycket amerikanskt hak i en håla långs vägen. 
Omelett och pannkakor med smör & sirap, och så klart alldeles vedervärdigt kaffe blev det. Mätta och glada styrde vi kosan mot Yosemite natioanlpark, dit vi anlände någon gång runt klockan 2. Vi tog det så himla lungt och stannade många gånger längs vägen för att beundra utsikter, och tog allt i vår egen takt och hade det så himla bra. Då det redan hade gått ganska mycket av dagen, gjorde vi bara en halvdagshike upp till ett väldigt vackert vattenfall, och sedan knatade vi tillbaka igen och körde vidare.
Vi hade helt perfekt väder alla 3 dagarna. I Yosemite låg snön kvar, luften var klar och vi hade strålande solsken. I Death valley var det soligt men inte för varmt, och i Sequoia hade vi förvisso en del moln uppe bland träden på bergstopparna, men för övrigt strålande sol. Sa jag förresten att jag använda min nya kamera flitigt? 1074 bilder knäppte jag under de tre dagarna...=)
Dessutom var det precis perfekt tid att åka, för vårgrönskan var sådär härligt skir och vacker, och de få blommor som finns i Death Valley blommade. Allt var så himla toppen!
Efter att ha beundrat Yosemite i skymmningen körde vi på en bra bit ("vi" och "vi", Ingmar och Ola körde, jag skötte biten med att slappa och sova i baksätet. Mäkta duktigt av mig, om jag ,edanfår säga det själv,..=) och vid klockan 1 på natten besämde vi oss för att ta in på motel och sova ett par (5) timmar i stillastående läge. Dessutom behövde vi alla ladda kameror och föra över bilder från minneskort till hårddiskar, så det fixade vi också. Jag passade dessutom på att lämna min kamerabatteriladdare i vägguttaget när vi stack från motelet. Så brilljant var jag.
Nästa dag körde vi till death valley och då var Ingmar duktig och såg till att bli påkörd på en blåsig mack mitt i mojaveöknen, så där blev vi stående ett tag och fick känna på hur det är att bli förhörd av en highway patrol officer om händelseförloppet. Krocken skedde i ca 3 km/h, så det var aldrig någon fara för någon person, men vi fick fortsätta med en backspegel mindre och en ganska intryckt förardörr. Det gick dock hur bra som helst.
Det första som mötte oss när vi kom in i Death Valley var en sandstorm. Det kändes som att vara mitt i en Star Wars-film och var helt fantastiskt. Vi kunde inte se de sanddyner som enligt guideboken skulle vara vackra, men vi kunde verkligen känna dem! Överallt blåste det in fin, fin sand. Men coolt var det!
Och om jag blivit positivt överraskad av mäktiga Yosemite dagen innan, blev jag helt såld denna dag. När vi först kom fram emot dalen och kunde se de karga bergen och den öde slätten tyckte jag mest att det var imponerande och coolt, men kanske inte så fint. Efter en dag i öknen tyckte jag verkligen det var vackert där, och skulle gärna stannat längre. Efter solnedgången kom stjärnorna fram på himlen, och eftersom det inte finns några städer eller andra ljuskällor där så kunde man se otroligt många stjärnor. Frammåt natten kunde vi sedan bevittna den vackraste månuppgången någonsin (måste det ha varit!) över öknens slätter.
Som tur var behövde vi åka samma väg tillbaka, och därmed förbi det motel där jag lämnat min laddare, så nästföljande natt åkte vi in om och hämtade upp laddaren igen. Vi sov ett par timmar på motelet även denna natt, och körde sedan och bytte bil till en som var mer hel på ett biluthyrningsställe i en stad på vägen. Även denna gång var alla små eller midsizebilar slut, så vi fick nöja oss med lyxåk. Det var helt ok.
Nästa, och sista, dagen bestod av utflykt till Sequoia nationalpark. Där tittade vi på världens högsta träd, och trädet med världens vidaste omkrets. Så klart fanns även mängder med andra red woods och sequoiaträd, och de var alla imponerande att se. Det var dock som sagt ganska disigt blan d molenen, så det blev inte så många bilder. På vägen ner sedan lättade dock molnen, och vi njöt i fulla drag av den vackra naturen. I solnedgången stannade vi en kraftverksanläggning (!) där det bildats en jättevacker sjö och där ett 10-tal rovfåglar cirkulerade ovanför oss i kvällsolen. otroligt vackert!
Hem kom vi mitt i natten, och sedan stupade jag i säng.
Idag ska jag inte göra något alls mer än att ta det lungt och bara slappa. Jens kommer hem från NYC vid 23 inatt, och det ska bli kul att se honom igen och höra vad han har haft för sig. Jag tror säkert han haft det jättebra, men jag är faktiskt glad att jag inte "kunde" åka med honom och träffa hans familj i New York eftersom Ola & Ingmar var här, för den här resan hade jag aldrig velat vara utan.
Med på resan fanns alltså jag, min bror Ola och min farbror Ingmar. Det bar iväg på tordag morgon klockan 7, och jag hade faktiskt helt lovligt taigt ledigt från jobbet. Båda mina handledare var himla schyssta och tyckte det var klart jag skulle ta ledigt, så det var bra. Vi körde en bit, åt frukost när vi blev hungriga på ett mycket amerikanskt hak i en håla långs vägen. 
Omelett och pannkakor med smör & sirap, och så klart alldeles vedervärdigt kaffe blev det. Mätta och glada styrde vi kosan mot Yosemite natioanlpark, dit vi anlände någon gång runt klockan 2. Vi tog det så himla lungt och stannade många gånger längs vägen för att beundra utsikter, och tog allt i vår egen takt och hade det så himla bra. Då det redan hade gått ganska mycket av dagen, gjorde vi bara en halvdagshike upp till ett väldigt vackert vattenfall, och sedan knatade vi tillbaka igen och körde vidare. 
Vi hade helt perfekt väder alla 3 dagarna. I Yosemite låg snön kvar, luften var klar och vi hade strålande solsken. I Death valley var det soligt men inte för varmt, och i Sequoia hade vi förvisso en del moln uppe bland träden på bergstopparna, men för övrigt strålande sol. Sa jag förresten att jag använda min nya kamera flitigt? 1074 bilder knäppte jag under de tre dagarna...=)
Dessutom var det precis perfekt tid att åka, för vårgrönskan var sådär härligt skir och vacker, och de få blommor som finns i Death Valley blommade. Allt var så himla toppen!
Efter att ha beundrat Yosemite i skymmningen körde vi på en bra bit ("vi" och "vi", Ingmar och Ola körde, jag skötte biten med att slappa och sova i baksätet. Mäkta duktigt av mig, om jag ,edanfår säga det själv,..=) och vid klockan 1 på natten besämde vi oss för att ta in på motel och sova ett par (5) timmar i stillastående läge. Dessutom behövde vi alla ladda kameror och föra över bilder från minneskort till hårddiskar, så det fixade vi också. Jag passade dessutom på att lämna min kamerabatteriladdare i vägguttaget när vi stack från motelet. Så brilljant var jag.
Nästa dag körde vi till death valley och då var Ingmar duktig och såg till att bli påkörd på en blåsig mack mitt i mojaveöknen, så där blev vi stående ett tag och fick känna på hur det är att bli förhörd av en highway patrol officer om händelseförloppet. Krocken skedde i ca 3 km/h, så det var aldrig någon fara för någon person, men vi fick fortsätta med en backspegel mindre och en ganska intryckt förardörr. Det gick dock hur bra som helst.
Det första som mötte oss när vi kom in i Death Valley var en sandstorm. Det kändes som att vara mitt i en Star Wars-film och var helt fantastiskt. Vi kunde inte se de sanddyner som enligt guideboken skulle vara vackra, men vi kunde verkligen känna dem! Överallt blåste det in fin, fin sand. Men coolt var det!
Och om jag blivit positivt överraskad av mäktiga Yosemite dagen innan, blev jag helt såld denna dag. När vi först kom fram emot dalen och kunde se de karga bergen och den öde slätten tyckte jag mest att det var imponerande och coolt, men kanske inte så fint. Efter en dag i öknen tyckte jag verkligen det var vackert där, och skulle gärna stannat längre. Efter solnedgången kom stjärnorna fram på himlen, och eftersom det inte finns några städer eller andra ljuskällor där så kunde man se otroligt många stjärnor. Frammåt natten kunde vi sedan bevittna den vackraste månuppgången någonsin (måste det ha varit!) över öknens slätter.
Som tur var behövde vi åka samma väg tillbaka, och därmed förbi det motel där jag lämnat min laddare, så nästföljande natt åkte vi in om och hämtade upp laddaren igen. Vi sov ett par timmar på motelet även denna natt, och körde sedan och bytte bil till en som var mer hel på ett biluthyrningsställe i en stad på vägen. Även denna gång var alla små eller midsizebilar slut, så vi fick nöja oss med lyxåk. Det var helt ok.
Nästa, och sista, dagen bestod av utflykt till Sequoia nationalpark. Där tittade vi på världens högsta träd, och trädet med världens vidaste omkrets. Så klart fanns även mängder med andra red woods och sequoiaträd, och de var alla imponerande att se. Det var dock som sagt ganska disigt blan d molenen, så det blev inte så många bilder. På vägen ner sedan lättade dock molnen, och vi njöt i fulla drag av den vackra naturen. I solnedgången stannade vi en kraftverksanläggning (!) där det bildats en jättevacker sjö och där ett 10-tal rovfåglar cirkulerade ovanför oss i kvällsolen. otroligt vackert!
Hem kom vi mitt i natten, och sedan stupade jag i säng.
Idag ska jag inte göra något alls mer än att ta det lungt och bara slappa. Jens kommer hem från NYC vid 23 inatt, och det ska bli kul att se honom igen och höra vad han har haft för sig. Jag tror säkert han haft det jättebra, men jag är faktiskt glad att jag inte "kunde" åka med honom och träffa hans familj i New York eftersom Ola & Ingmar var här, för den här resan hade jag aldrig velat vara utan.
posted by Eva at 4:11 PM
1 Comments:
Kul att se att några bilder blev bra. Själv har jag inte hunnit (tagit mig tid till) se bilderna än. Hur är lagarna i USA angående att publicera blider på folk som inte givit sitt med givande till det? Inte för att påstå att jag är folk eller har något emot att synas på webben.
/Ola
Post a Comment
<< Home